Utvalt inlägg

Historisk blogg

Åk 7 elever på Engelska skolan Norr har efter julen jobbat med antiken. Arbetsområdet mynnade ut i ett ämnesöverskridande arbete i ämnen svenska/svenska som andraspråk och historia. Eleverna skulle välja en person från antiken och skriva tre stycken blogginlägg i jag-form där händelserna utspelar sig i antikens Grekland eller under Romarrikets tid.

Först skulle eleverna välja huvudkaraktär, en påhittad eller riktig person som skulle kunna ha funnits på den tiden, t.ex. filosof, olympisk atlet, krigarkvinna från Sparta, grekisk gud/gudinna, gladiator, patricier, plebej, kejsare eller senator.

Sedan skulle eleverna söka fakta i historieböcker eller internet och anteckna detaljer om kläder, frisyrer, platser, byggnader, pengar, mat, redskap och utrustning. Det skulle såklart vara viktigt att hålla sig till korrekt historiskt fakta. Allt som eleverna skulle beskriva måste ha funnits vid den tiden de berättar om – inga datorer eller bilar till exempel.

Huvudtanken var att skriva som i en dagbok och det skulle bli tre kortare inlägg i kronologisk ordning. Eleverna skulle även väva in gestaltningar i händelser som skulle verka trovärdiga historiskt.

Glad läsning! önskar Ms. Atterlid & Ms. Brander

Gladiator

 

Måndagen den 15 januari 215 f.Kr.
Jag vaknade redo för den segern jag skulle göra för Rom och besegra den mäktiga Athena. Jag var peppad när jag gick ut på Arenan och var glad för att alla skulle skrika mitt namn när jag skulle besegra den Mäktiga gladiatorn Athen. När Athen gick ut på Arenan såg jag hur han hade rädsla i sina ögon, men han såg också att jag var irriterad när alla skrek hans namn.

Vi skulle kriga med Svärd och Athen var mycket duktig med svärd, men det han inte visste var att jag också var duktig med svärd. Jag tog mitt favoritsvärd med modighet och visade att jag inte var rädd. Han Såg märkligt på mig för att jag inte var rädd. Han tyckte det var konstigt och samtidigt blev han lite rädd för mig.

Då gick vi mot varandra och med moddighet och vi krigade för döden. Vi gick i cirklar och jag försökte vänta tills han gjorde något fel eller börja tänka på något annan och då skulle jag döda honom! Jag Såg att han visste att jag inte var någon enkel motståndare och han började bli rädd och DÅ! Jag gick snabbt mot honom, hoppade, tog mitt svärd och högg honom i ryggen. Då började alla 50 000 tittare att skrika Glandidantor! Gladidantor! Glandidantor! Jag blev glad, jag var lycklig och alla såg att den mäktiga Glandidantor besegrade Athen och att jag var stark. Men samtidigt var många ledsna att den mäktiga Athen dog och det var en tragedi.

Natten fredagen 15 januari 216 f.Kr.
Det var exakt 1 år sedan jag besegrade Aten och blev känd över hela Romarriket. Jag satt och tänkte på mitt förflutna, allt började med att jag blev född som en krigare i Grekland för att min pappa också var en stark krigare. Min mor dog tidigt av sjukdomen pest. Jag och min pappa var alltid rädda att Romarna skulle komma och besegra Grekland för att de hade mycket bättre arme och många legioner. En dag ringde klockan och alla fick panik och jag skulle ut och kriga mot Romarriket. Jag kommer ihåg känslan av att jag skulle gå och kriga mot de starkaste och bästa, jag visste att vi skulle förlora.

Lördagen den 16 januari 216 f. Kr.
Denna morgon gjorde jag mig redo för att kriga mot Romarna och jag satte på mig utrustningen samtidigt som jag var väldigt rädd att jag skulle bli dödad. Min utrustning vägde Väldigt mycket jag hade aldrig haft fulla utrustningen på mina träningar förut. Jag kom ihåg att en av kaptenerna i armen viskade till mig att inte vara rädd för att jag var stark och de kommer gilla mig där. Men då visste jag inte vad som skulle bli fånga tagen i Rom. Jag gick och ställde mig bakom muren med alla andra Greker för att vänta på alla andra och att muren skulle öppnas och att vi skulle dö. Jag kommer ihåg känslan att jag skulle vara nära att dö det var väldigt konstig känsla och man skakade.

Den Stora Muren öppnades med alla 7 män som drog upp den med kedja. Jag kommer ihåg att jag bara såg den Stora Romerska armen. Jag och andra gick fram ut framför våra murar och jag kommer ihåg känslan när nästan 20 000 Romerska personer kollade på mig som om de redan visste att jag var stark och var skicklig för att döda mig. Jag började nästan skratta lite när jag tänkte på att jag var 18 år gammal och krigade med personer som var typ 25 år bast det var galet för mig.

Jag kommer minnas den dagen när jag då krigade mot de mäktiga Romarna som jag nu är känd i. Jag älskar mitt liv nu i Rom som en gladiator.

Av: Kalle

Mitt liv som krigare i Sparta

Fredag 18 augusti 405 f.Kr
Jag är en krigare från Sparta och vill bli en legendarisk krigare som alla ska komma ihåg under en lång tid. Min vän Perseus är en briljant smed och tjänar jättemycket pengar. Han skapade min rustning som var övermäktig och gjord av järn och stål. Rustningen hade två stålspikshandskar som vapen. Den här rustningen var gjord för att hoppa på fiender. Beslutsam gick jag till hans smedsverkstad och frågade om rustningen var klar. Perseus sa rustningen behövde mer tid att bli klar och det var hans mästerverk. Han berättade också att den skulle vara bekvämt på insidan av rustningen. Han föreslog att jag skulle gå till en teater så länge.

Beslutsam gick jag ut från smedverkstan och promenerade till en teater som höll på runt gatan. Jag tog min plats och såg pjäsen. Pjäsen var en tragedi för att man kunde se på skådespelarna att någonting sorligt händer. Plötsligt ropade någon från utposten att en armé var på väg. Alla sprang direkt till vapenverkstan och beväpnade sig.

Springande kom jag till smedverkstan och bad Perseus att jag måste använda rustningen genast. Perseus påpekade att rustningen behövde lite mer justeringar och varnade mig att min rustning kan gå sönder i kriget. När personen från utposten skrek oväntat att det var en atensk armé då blev alla uppumpad och redo mot armen för att kungarna över Sparta hade haft lite konflikter mot Aten efter kriget mot perserna.

Perseus mutrade med ett förvånat uttryck om att jag skulle få använda rustningen för det här kriget men undrade om jag skulle ta risken. Jag var tvungen att ta risken för att ingen av oss spartaner visste om hur stark Aten var. Jag gick in i rustningen och fick känslan av att jag var jättekraftfull. Perseus hade lagt till något slags skönt material inuti rustningen.

Perseus uppmanade mig att gå till militär chefen Gordios. Jag löpte till militär förberedningsplatsen och såg på Gordios som planerade motstånd, attack och formation mot den atenska armén. När Gordios fick syn på min rustning gick han direkt mot mig. Gordios sa bestämt att jag var deras mega vapen. Gordios framförde till alla att när den atenska armén håller på att vinna, då skulle alla retirera sig mot porten och sen kommer jag som blev kallad för ”Mega riddare” landa i planen och förgöra allihopa som krigar för Aten. Soldater rusade till fältet och krigade mot Aten. Det kom sig att den atenska armén var jättestark för att de höll på att vinna. Men soldaterna retirerade till porten och Perseus skojade inte när han sa att rustningen var gjord för att hoppa därför att jag hoppade över porten och kom flygande ner på 5 atenska soldater på hästar. Alla atenska krigare stod still, gapande och rädda.

Jag hoppade på 3 andra atenska soldater. Den atenska armén gav på mig. Deras vapen var ingen match mot min rustning. Deras general hojtade på hans armé att retirera men jag hoppade på generalen och efter när generalen dog, släppte alla hans soldater sina vapen på marken och höll händerna uppe. Hastigt öppnade Spartas port och soldaterna kom rusande med hästar till den atenska armén som gav upp. Springande på en häst kom Gordios till mig och sa komplimanger till mig. Han föreslog att jag kan gå tillbaka till porten och vila. Jag gick tillbaka till porten och in i smedverkstan.

Perseus såg överraskande ut att rustningen inte har tagit någon skada och frågade mig om vi vann kriget. När jag sa med en glad röst att vi hade vunnit kriget, såg Perseus belåten ut och frågade om vi skulle gå ut och äta något för att fira. Jag tacka nej, gav Perseus rustningen och vandrade hem.

Onsdag 14 maj 405 f.Kr
Jag och min vän Telamon skulle till en komediteater idag. Plötsligt kom Perseus springande till mig och meddelade mig med en lycklig röst att rustningen var klar. Jag ville genast se rustningen och frågade om Telamon om han ville komma. Han ville komma och då började jag, Perseus och Telamon löpa till smedsverkstan. Jag kom dit först och fick syn på något otroligt. Vi stod framför rustningen gapande. Rustningen var svart med silver som sekundär färg. Rustningen hade en spikhjälm så att ingen skulle kunna hoppa på mitt huvud och ta ut hjälmen. Rustningen hade jättemycket skydd på baksidan för att det var ungefär 10 lager av metall där och hade små, svarta spikar också. Perseus förklarade att han hade lagt till extra skydd och mer beväpning. Jag ville så gärna testa rustningen och frågade honom om om lov. Han protesterade och sa att rustningen skulle bara användas på krig. Jag frågade även hur skulle dräkten hoppa när den har så mycket lager av metall på dräkten.

Perseus klargjorde att under mina fötter på rustningen så finns det jättekraftfulla springfjädrar som lät mig hoppa på fiender. Jag gnällde på honom att få testa rustningen. Innan Perseus hann säga något så kom Gordios till smedverkstan. När Gordios fick en glans på rustningen blev han GAPANDE överraskad. Gordios sa till mig att vi skulle attackera Aten idag.

Jag blev så glad för att använda rustningen. Jag och Gordios vandra ut från smedverkstan och till militärförbrednings platsen. Alla soldater var där och väntade på att Gordios skulle ge order. Gordios sa att vi skulle bara rusa mot porten och vår mega riddare skulle ta sönder den. Allihopa rusade med hästar ut från Sparta. När vi kom vid Aten så hörde vi utposten ropa till Atens soldater. Deras port öppnades och ut kom hästar med soldater. Två elitsoldater kom ut med jättestarka dräkter. Gordios sa till mig att de skulle ta hand om soldaterna och jag skulle knycka de där elitsoldaterna. Båda elitsoldaterna rusade på mig. Jag kunde inte hoppa på elitsoldaterna för att de inte var i min räckvik. Perseus sa till mig innan vi gick att jag inte skulle hoppa om soldaterna var inte minst 7 meter ifrån mig. Soldaterna kom och attackerade mig med sina klubbor. Man kunde knappt känna något genom den kraftfulla rustningen. Med mina stålspikshandskar dödade jag båda soldaterna med mina stålspik handskar. Jag kände mig så kraftfull att jag bedrog Sparta och dödade Gordios och allt i min väg. Jag ville bara krossa allt i min väg. Jag hoppade över Atens port och landade på två människor. Min ilska ville krossa allt som var i min väg. Jag förstörde många Atenska byggnader och dödade människor. Aten gav upp och bedde mig att sluta. Undrande frågade vem skulle jag döda. Aten bönade att jag skulle gå ut och krossa vad jag ville förutom Aten. Tveksam gick jag ut från Aten och till Sparta. Deras port öppnades och Perseus stod väntande. Han undrade vad de andra soldaterna är. En lögn passerade min mun till honom att de inte klara sig under kriget. Han bad mig att ta av rustningen men jag vägrade. När Perseus skrek på mig så hotade jag honom att jag skulle döda honom. Perseus backa undan och sprang till hans smedsverkstad. Jag vandrade till konungarnas slott. Kungarna undrade vad jag ville. Jag skrek ilsket på de att jag är den nya kungen i Sparta. Kungarna skrattade och hans högsta vakter attackerade mig. Deras vapen var ingen match för min rustning och jag dräpte vakterna och mördade kungarna. Det blev natt och jag blev så beroende av rustningen att jag somna inuti den.

Fredag 14 november 405 f.Kr
Det var en vacker morgon i Sparta. Rustningen har varit på mig ungefär i två månader och inte har rört mig ur fläcken. Jag tog av den när jag skulle duscha. Plötsligt uppstod ett bullrande. Det var den armé som höll på att komma hit. Jag sprang till porten och hoppade över den. När jag landade såg jag att det var romarna. Det var myter om att romarna regerar hela världen. Jag tänkte bli den första skulle som besegrade de. De rusade och jag hoppade på de.

Romarna hade katapulter ungefär 1 kilometer bort och katapulten slängde stenbumlingar med eld. En bumling som flög brinnande ner och träffa mig så höll den på att brinna. Branden slocknade snabbt för att min rustning är resistent till eld för att den har så mycket lager av metall på sig. Jag fortsatte döda folk tills plötsligt mina öron hörde ett kras inuti rustningen när jag var mitt i luften. Katapulterna fortsatte kasta bumlingar. Jag försökte hoppa på bumlingen men jag kunde inte. Jag märkte snabbt att en fjäder har gott sönder inuti dräkten. Från ingenstans kom Perseus hoppande med en dräkt som såg ut att vara skapad för att förstöra min. Jag gjorde ett idiotiskt drag att gå på honom men när han svängde sitt svärd då gick splittrade och flygande i bitar. Jag kunde inte tro att hans svärd borrade genom 10 lager av metall. Perseus sa till mig att han visste att han hade jobbat så hårt med hans dräkt i de senaste två månaderna och för att jag bedrog Sparta så skulle jag betala priset för det. Här är jag skriver mina sista ord innan jag blir avliden. Det var ett misstag att bedra Sparta och jag hoppas att ni förlåter mig.

Av: Rhythm

Legenden om Rom

766 före Kristus 21 Juni min uppväxt (7 år)
Idag är det sju år sedan jag (Romulus) och min tvillingbror (Remus) hittades av en Varghona vid floden Tibern. De minnen jag har från den dagen för sju år sedan flyter omkring i mitt huvud än idag. Jag minns hur solen strålande i mina ögon, jag betraktade min broder och såg hur hans isblåa ögon gnistra av solens ljus. Vi låg i en brun korg, där ett handtag separerade mig från min broder. I korgen var det ett litet hål där jag kunde stoppa ner min fot, jag kunde känna hur vattnet forsade fram och tillbaka. Korgen, vår enda livrem, träffades av en stor smäll och det skvätte vatten överallt, och i och med det kände jag hur strömmen drog oss mot ena sidan av floden.

Vid flodkanten öppnade jag mina ögon och framför mig såg jag en varghona, hennes blick var intensiv och hennes ansiktsuttryck var obehagligt skrämmande. Pälsen på varghonan såg mjuk och len ut, med en dyster grå nyans som efterliknade de färger av kraftiga vattenfyllda moln. Det sägs att vargar fruktar människor, eftersom att det finns många jägare och hedrar som dödar de. Men inte den här varghonan, hon kom närmare och närmare korgen, tills hon stod precis framför oss. Plötsligt gav Remus till ett öronbedövande skrik. Varghonan backade två steg, och Remus brast ut i gråt, det tog en evighet för han att sluta gråta tills han äntligen såg att det inte gjorde någon nytta. Hon tog tag handtaget med hennes vassa, vita tänder. Hennes tänder var så vita att solens ljus strålade på de. Varghonan gick och gick, djupare och djupare in i skogen tills hon plötsligt stannade till. Det lät som att några jägare hade korsat hennes väg, men det var bara en hare som trasslade omkring i ett litet grönt träd som hade flera stammar. Varghonan hade en liten koja under en stor ek fylld med gröna löv och många långa grenar. Eken var så pass stor att om man klättrade längst upp kunde man se de sju kullarna. Plötsligt kom jag i kontakt med verkligheten igen. Jag var så törstig, det var som att hela min kropp var uttorkad och det kändes som att all saliv i munnen var borta. Varghonan lade oss i kojan, och gick sedan tillbaka till Tibern för att hämta vatten till mig och min broder. Jag gäspade stort och sträckte på mig, skulle inte varghonan vara tillbaka snart tänkte jag för mig själv, tills jag somnade. Resten av historien är ett minne blott.

753 före Kristus, hittade kungariket 2 Mars (19 år)
Det var en kylig kväll, jag gick ut ur slottet ner vid Tibern. Där allt började, jag gick och gick tills jag var framme vid ett träd, jag satte mig bredvid trädet. Jag började tänka på alla minnena från när vi tog tillbaka makten från Morfars bror. Jag kollade upp när jag kände värmen på mina ben, och till min förvåning såg jag en blodröd stämningsfull solnedgång vid utkanten av bergskedjan. Jag kunde känna den friska luften bland vinden, och bara njuta av den vackra utsikten.

För ungefär 3 månader sedan så hittade en heder mig och min broder, och berättade om allting som hade hänt. Han sa, ”Ni var sönerna till prinsessan Rhea Silvia. Hennes far hade varit kung, men jagats bort av sin bror. Nu när brodern blev kung i landet ville han döda er, eftersom att han trodde att ni sedan skulle ta över makten över han, och därför lades ni i en korg som kastades i Tibern, i hopp om att behålla sin diktatorroll.”

Vi bestämde oss för att gå och avrätta vår morfars bror. Vi kom fram till en kulle, där det frodades högt gräs som var grönt färgat. När vi kom fram till slottet hade vi hedern med oss som sällskap, för att hjälpa oss med att avklara vår färd. Alla ögon vändes mot oss och på en sekund var det som att ingen hade stått upp. Det var som de visste vilka vi var innan vi ens hade sagt något. Längst upp i slottet stod vår morfars bror redo att bemöta oss, jag möte han i blicken. Han hade de isblåa ögonen som min broder hade, sekunden efter var han redan död. Remus min starka och hjältemodiga broder, tog chansen och dödade han med sitt svärd med gulddetaljer vid handtaget, och spetsen med färgen av silver. Vår morfar blev sedan kung igen och som belöning gav han oss ett stycke land vid Tibern, som vi sedan med tiden byggde upp till en stadsstat.

753 före Kristus, dödade min broder, 23 April
Jag vaknade av en kraftig magsmärta, det var som att smärtan förflyttade sig mellan olika organ i magen. Idag skulle vi bestämma vart gränslinjen skall vara. Jag gick för att klä på mig några rena kläder, jag valde att ha min röda mantel och min metall detaljerade väst. När jag gick ut, hittade jag den perfekta gränslinjen. Jag drog ett streck på marken för att sedan visa vart muren runt staden skall gå. Jag kollade bakom mig och bemötte min broders ögon, hans ögon så blåa och hans hår med guldenlockar, som var en onaturlig lysande nyans. Remus retades, han började hoppa över strecket. Jag hade fortfarande kvar magsmärtan från morgonen, och jag var verkligen inte på bra humör. Jag började känna hur all ilska bara kom upp från botten av mina tår upp till hela min kropp, jag blev stört förbannad och hög ihjäl min broder. Sedan sade jag ”Så ska det gå med alla som försöker ta sig över mina murrar”. Känslorna i min kropp var lite olika, jag var både stolt och ledsen samtidigt. Mina axlar sjönk ihop och min blick var mot det gröna gräset, och i mina ögon växte det fram tårar. Det var en tragedi att min broder dog men jag behövde fortsätta framåt i mitt liv.

Det romerska imperiet blev döpt efter mitt namn, Romulus , och jag blev rikets första kung och fick diktatorrollen. Under den tiden jag var kung funderade jag dag och natt på om jag skulle få bevittna ett krig under min styrelse, eller om det skulle förbli en evig pax romana.

Av: Sandra

Källor: Historiska boken, Wikipedia, So-rummet, Ms.Brander, Mr.Karlsson, Ms.Ingeborg.

Julius Caesar

Andra dagen på veckan 13 juli 82 f.kr
Jag, Gajus Julius Caesar, XVIII år gammal, medborgare i Rom. Jag är född i en förnäm familj år 100 f.kr. Den senaste månaden har jag rest runt i riket bl.a. till Aten, de grekiska öarna och andra delar av riket i Öster, det var hur fint som helst där. Ni som läser detta, ni måste färdas till Aten och om ni får chansen, far över till Akropolis, när jag stod på dess klippa kände jag vindar susa förbi. Jag kan prata grekiska så jag kunde tala med alla som bor där, jag har också precis skaffat en fru, hennes namn är Cornelia Cinna. Här i Aten så lyssnar jag ofta på filosofer, jag vill bli en politiker som min far och min farfar. Jag studerar retorik på Rhodus. Jag fick till och med sova i en guldsäng för min tapperhet i en strid om eklövskransen, det var tufft men vi vann i slutändan.

Fjärde dagen på veckan den 21 september 68 f.kr
Hej igen bloggen! Nu är jag känd som ”Caesar” istället för ”Gajus Julius Caesar”. Mitt första jobb har nu gjort mig till en senator, men det tog slut väldigt snabbt. Så nu är jag en ämbetsman, att vara ämbetsman är skönt men kan ändå bli jobbigt lite då och då. Som ämbetsman ser jag till att brödsäden till det fattiga folket kommer fram. Jag ordnar också med gratis fester och gratis föreställningar på cirkus. Pengarna från staten räcker inte till, eftersom pengarna inte räckte så lånade jag upp pengar och senast i morse så hjälpte en av mina kompisar mig genom att betala för nästa fest. Nu börjar jag bli populär bland folket, det verkar också som att senaten börjar bli ganska misstänksamma om mig, lite jobbigt att tänka på vad de kan försöka med.

För några dagar sedan så bildade jag ett triumverat förbund (tremansförbund) med två av mina kompanjoner, Ganeus Pompejus Magnus också känd som Pompejus, Marcus Licinius Crassus Dives också känd som Crassus. Pompejus är Roms främste fältherre och har precis utvidgat romarriket i öster. Crassus, Roms rikaste man, som alla senatorer var skyldiga pengar. Han hade blivit rik bl.a. på sin brandkår.

Sjunde dagen I veckan 13 september 52 f.kr.
Hej igen, jag kom precis tillbaks till Rom från Gallien. För några veckor sedan fick jag ett brev av Pompejus och senatorerna i Rom när jag var i Gallien. I brevet stod det att jag skulle återvända hem över floden utan mina legioner. Om jag inte skulle lyda det skulle det betraktas som förräderi mot republiken, det gjorde mig lite skrämd. Men jag misstänkte att det var ett trick, så jag tog med mig min legion, över floden. Jag och mina legionärer marscherade till Rom mot senatorerna och Pompejus. När jag bara var CCCL (350) kilometer ifrån Rom tänkte jag om jag skulle ta det nästa steget, steget som skulle betyda uppror mot republiken, mina fötter skakade. Det var kylig luft. Jag fick rysningar men det tog bara nån sekund innan jag bestämde mig. Jag bestämde mig för att ta chansen, anledningen var eftersom Pompejus legioner var allihopa i Spanien. Striden var en lätt seger, Pompejus och några andra hade flytt till Egypten, jag följde efter dem till Egypten. När jag kom fram så mötte jag flera egyptier som höll i hans huvud. Där träffade jag också Kleopatra, jag kunde knappt andas när jag såg henne, hon var så vacker. Jag tvingade mig själv att hjälpa henne få makten i Egypten över sina systrar, Ptolemaios och Arsinoë. Därefter följde Kleopatra med mig hem till Rom.

När jag tänker tillbaka så minns jag festen som jag firade min triumf under. Jag minns att Kleopatra var där, hon var hur vacker som helst, den vackraste kvinnan jag någonsin sätt. Vi firade med ett triumftåg, jag gav de fattiga mat, säd, olivolja och en gnutta pengar. Jag känner fortfarande lukten av maten vi åt och ljudet av allt firande. Vi firade i XL (40) dagar. Rom har blivit kaotiskt, senatorerna vill stoppa mutning men de rånar pengar från banken för att kunna muta ännu mer, det är visserligen straffbart men det gör så de tar ännu mer pengar för att muta domarna. Men anledningen till att jag skriver just nu är också för att jag har fått många epilepsianfall under den senaste tiden. Jag skulle gå till hären, men en av mina sammansvurna har talat till mig, han vill att jag far till senaten. Så jag ska till senaten om bara ett par dagar.

Av: Anton

Källor:
https://www.so-rummet.se/kategorier/julius-caesar
https://www.google.se/search?q=julius+caesar+tidslinje&source=lnms&sa=X&ved=0ahUKEwilzpfX6YTZAhXElCwKHXj5CssQ_AUICSgA&biw=1366&bih=671&dpr=1

 

Guden Zeus

Måndag 7 juni år 768 f.kr
Jag, den mäktigaste av alla gudar, gifte mig idag med min älskade. Jag såg genom sovrumsfönstret hur två hästar med vagn rullade upp mot dörren. Det var min framtida frus specialskräddade klänning, som hade flera insydda blänkande diamanter och en guldig mjuk textil. Klänningen skulle min syster Hera bära under vårat bröllop. Klockan hade precis slagit elva och jag och min hustru begav oss mot matsalen för att äta en mäktig måltid med hela familjen innan bröllopet skulle inledas.

Genom fönstret såg jag hur de fyra vita hästarna släpandes på en stor vit vagn rullade upp mot ytterdörren. Ut ur hytten steg chaufför ut med en svart kostym, svart hatt och en stilig mustasch. Han höll upp dörrarna till hytten. Jag hjälpte min och de begav sig mot slottet där ceremonin skulle hålla hus. Vi kom fram till slottet och mötes av en stor folksamling som applåderade, såklart de applåderade jag är den mäktigaste av dom alla. Jag gick in i salen hållandes i min hustrus hand med tunga fotsteg. Ceremonin blev klar och en fest blev det ingen av för jag är inte så förtjust i fester så jag spenderade resten av kvällen med min blivande fru i vårat slott med en stabilt lagad middag.

Torsdag 17 juni år 768 f.kr
Det har gått 10 dagar sist jag skrev här och jag har redan tröttnat på min fru. Hon tror att hon blir mäktigare än mig om det är ett förhållande mellan oss, jag måste bevisa för henne att jag är den mäktigaste av allt och alla. Jag är alpha omegan över alla omegas jag är den mäktigaste av alla. Jag tänkte på hur jag kunde få Hera o känna sig mindre speciell, självklart så skulle jag bara ha fler fruar då skulle nog hon känna sig mindre speciell. Jag sa åt min högra hand Karl att gå ut och innan solen gått ner vart tillbaks med fyra nya fruar för att göra Hera avundsjuk. Klockan har precis slagit sex på eftermiddagen och jag tror att Hera börjar känna sig mindre speciell, jag ligger här och flörtar med en kvinna efter den andra. Hera har inte reagerat på något speciellt sätt men hennes samtalston har blivit lägre och attityden har förändrats och blivit mycket trevligare.

Söndag 27 juni år 768 f.kr
Ytterligare tio dagar har gått sedan jag skrev på denna blogg och en hel del har ändrats på dessa dagar, Hera har äntlige förstått att jag är den mäktigaste som finns och att hon ej har lika mycket makt som jag har. Jag och också lämnat dom fyra andra fruarna och har bara ett förhållande med min kära hustru Hera. Vi två har kommit betydligt mycket närmare varandra på sistone, det känns som att vi är kära på riktigt nu i varandra och inte olyckligt kära.

Av: Johan

Källor jag använt:
Grekiskmytologi.se
Ms.ingeborg
Ms.brander
Wikipedia.se
So-rummet

Man esmam Farhad hast- Jag heter Farhad

Måndag 4 augusti IVVIIX – 469.fk

PIIIIIIIP! Det var militär chefen som visslade i sin pipa för att väcka oss 400 barn, klockan 05.00 på morgonen. Jag och min kompis Nima gick ner från våningssängen, han var på andra våningen och jag var på den tredje. Vi stod i ett led o kolla spikrakt framför oss och vi vågade inte ens svepa förbi en blick på något annat än den ljusbruna väggen mittemot. Generalen gick med bestämda steg tvärs över salen och ropade upp våra namn en efter en. Direkt efter att generalen hade sitt upprop så gick vi ut för att träna i 6 timmar precis som en vanlig dag. Jag var så tröt på att träna så mycket, jag är ju bara ett barn jag ska inte behöva träna till militären när jag är fjorton år. Bode jag och Nima var helt och hållet emot det här med att barn ska träna till krig. Vi ville att det skulle vara fred i landet vi bodde i.

Imorgon ska jag träffa min familj för första gången på fyra år, jag var så nervös. Tänk om min familj inte ens vill se mig eller tänk om de har glömt bort hur jag ser ut. Jag var upp hela natten och tänkte på vad jag skulle säga när jag träffar de. Hoppas bara att det går bra.

__________________________________________________________________

Torsdag 17 mars IVVIIIX 479.fk

Idag var den jobbigaste dagen i mitt liv, snarare veckan. Vi hade vårt fjärde slag för den här veckan mot Turkiet. Vi van tre av slagen överlägset men de två senaste har turkarna vart väldigt starka och de har nästa tagit ner hela vår trupp. Jag kände att det här kan vara mitt sista slag och att det kommer vara slut för mig och mitt hemland Iran. Landet som jag har kämpat för i hela mitt liv, landet jag har växt upp i och landet som jag skulle skyddat med mitt liv. Det vi har tränat för hela vårt liv räcker inte till tänkte jag.

Att se min bästa kompis gå bort framför min näsa är det värsta som hade hänt mig. Det var inte vilken kompis som helst heller det var en kompis som jag hade känt sen jag var liten. Vi sprang upp för en backe och där kom det 7/8 turkar med spjut och kasta de på min kompis Nima. Jag kunde inte göra något åt det och bara var tvungen att evakuera och fly innan de tar mitt liv också. Det kändes dåligt att bara låta min bästa kompis kropp ligga bland de äckliga turkarna medans jag flyr.

Jag ska göra allt för att få min kompis hämnd!

__________________________________________________________________

Söndag 23 oktober IVIIXVI 486.fk

Idag hade vi den stora ceremonin i mitten av staden för att fira vår vinst mot turkarna. Det var en lycklig dag och alla i staden hade samlats för att fira våran vinst. De rika affärsmännen var exalterade för att få nya slavar. Vi hade fått nytt folk i landet med en annan kultur, nya maträtter, nya vapen och ny livsstil. Allt var bara så perfekt idag. Jag som trodde att vi skulle förlora striden mot Turkiet hade nämligen helt och hållet fel. Men vi hade väldigt tur att vi hittade en omväg runt ett berg för att komma bakom motståndarna och vinna kampen.

Jag var så stolt över mig själv, att jag vart med i mitt första krig och kommit hem oskadd och hell. Det kändes också väldigt bra att få träffa sin familj nu igen efter sexton år. Mina föräldrar hade säkert vart jätteoroliga över mig.

Vi firade kvällen i staden och drack massor av vin och åt gott kött. Det vara den bästa dagen någonsin. Men striderna är långt ifrån över, kungen ville alltid ta över mer land och större ytor så därför ska vi fortsätta att träna och så får vi se, det kanske blir ett nytt krig imorgon.

__________________________________________________________________

Av: Robin

Källor:
Klassen (information från lektionerna)
Historia boken
Wikipedia
SO- Rummet

Afrodite

9de juni 349 f kr.
Idag skulle jag träffa Eros och spendera hela min dag med honom. Eros hade träffat Psyke några dagar innan. Psyke är människokvinnan som Jag avskyr rejält eftersom hon är vackrare än mig och alla män väljer att stirra på henne i flera dagar istället för att komma till mitt tempel. Jag hade för mig att Eros hade blivit smått förälskad i Psyke när han träffa henne, så jag ville vinna tillbaks honom. Men jag kunde inte heller vara för hård mot det som händer, om Eros har känslor för Psyke, då är det så och då får jag låta det vara, jag är ju kärlekens gudinna och borde inte komma i vägen för någons känslor. Det finns rykten som säger att Eros är min son, jag har ingen aning om hur det spreds för det är lögner. Det finns också jättemånga rykten som handlar om hur jag uppföddes, jag minns inte så mycket men jag minns att jag gick upp ur en blandning av blod och havsskum naken och fullvuxen, blodet rann ner till havet från Uranos eftersom hans son Kronos hade kastrerat honom. Många andra påstår också att jag är dotter till Poseidon, det är jag inte. När jag träffa Eros ställde han bara en massa frågor om Psyke, jag började bli väldigt irriterad. Jag gick tillbaka till mitt tempel för jag orkade inte med Eros.

10de juni 349 f kr.
Psyke hade kommit till mig idag och berättat att hon hade träffat Eros igår kväll, hon sade att hon trodde att han gilla henne men hon inte gilla honom tillbaka så hon fråga mig ifall jag kunde hjälpa henne på nått sätt för hon ville inte såra honom. Jag sade att jag inte kan hjälpa, jag berätta för henne att hon bara kan sluta prata med honom och ignorera honom för då brukar män förlora känslor, jag kände verkligen för att skrika på henne och säga till henne lämna Aten och aldrig komma tillbaka, hon tar allas män och förstör ju bara andras förhållanden. Efter att jag hade träffat henne gick jag bara hem och sov, jag orkade inte med eros eller psyke. Jag vakna av att Eros satt och grina. Jag visste då direkt att det hade nått med jobbiga Psyke att göra. Han berätta att Psyke hade ignorerat honom, han lät andfådd och orolig. Jag sade att jag inte kunde hjälpa honom, jag kunde bara inte få Psyke att gilla någon hon absolut inte gillade. Jag gick därefter ut för att ta en promenad och friska upp hjärnan från allt som händer.

11e juni 349 f kr.
Idag vakna jag och tänkte direkt på att jag skulle släppa Eros, kan enkelt få någon bättre än honom. Han kan bli vad han vill med Psyke, men jag tänker gå vidare. Orkar inte bry mig om honom. Senare när jag var ute, såg jag Psyke och Eros, de såg förälskade ut, det gjorde mig illamående. En timme senare kom Psyke till mig och bad om tips för hur man får en kille att gilla en, jag tyckte att hon var väldigt osmart då. Hur kunde hon inte märkt hur sjukt förälskad Eros var i henne. Hon berätta att det kändes som Eros inte gillade henne. Jag sade till henne att inte oroa sig, för Eros hade tydliga och starka känslor för henne, efter det gick hon hem. Senare, under kvällen märkte jag att jag hade förstört lite här och där, genom att berätta till Psyke att Eros vart sjukt förälskad i henne och hennes vackra utseende, jag hade gett henne för höga förhoppningar. Tydligen så gillade Eros bara henne för en kort period, för han kom till mig och gav mig 100 anledningar till att älska Psyke, sedan efter att ha gett anledningarna säger han att han tyvärr inte älskade henne, han älskade mig. Det var då jag märkte att jag hade ställt till det lite.

Av: Sophie

Källor:
http://www.ungafakta.se/grekiskmytologi/makterna/gudarna/afrodite.asp http://www.mimersbrunn.se/article?id=7729 http://www.mytologi.nu/grekisk-mytologi.html

Livet som en soldat

7 Maj 405 f.kr. Aten
Jag brukar inte må dåligt men det här är en helt annan grej, om bara en vecka ska vi, Aten krigas mot Sparta. Vi har också hört om att Sparta är OTROLIGT stark och vi förväntar oss mycket starka motståndare, vi har till och med hört om deras krigarkvinnor. Kvinnor i Aten krigar inte, de sköter hushållet och sånt och jag visste inte att kvinnor kunde slåss. Jag är egentligen inte mer än en vanlig soldat. Men alla borde ändå börja träna för kriget nu, för vi vill inte förlora… Ingen vill väl det, eller? Detta är det första kriget mellan de två största stadsstaterna, i alla fall vad jag vet. Det är rätt så sent nu och jag behöver nog sova, bara en vecka till…. fingrarna korsade.

14 Maj 405 f.kr. Aten
Kriget ska börja snart… jag är väldigt, väldigt nervös. Vår arme hade tränat varenda dag sen förra året och känner oss ganska redo, men det hindrar inte mig från att fortsätta vara nervös. Jag är en skicklig båg-skytte och min specialitet är min förmåga att sikta. Men själv klarar jag inte en hel KOLONI. Men som tur är Atens arme mycket stort och är väldigt starkt – Oj nu ser jag skeppen vid horisonten, det måste väl vara Spartas krigsskepp. Måste gå, önska mig lycka till!

28 april 384 f.kr. Kreta
Kriget går uselt, men ja, jag lever fortfarande och jag lyckades fly. Jag var en av de få som lyckades att fly. Det har varit ett väldigt stort krig och jag dog nästan, jag hade blivit träffad av en pil i vänstra arm och det har fortfarande inte läkt. Min utrustning i rött och svart hade blivit splittrad i två halvor av en man med stålspikshandskar och mycket stark utrustning som hoppade på mig, jag spelade död för att han inte skulle mosa mig och gissa vad som hände? Det funkade! Jag hade vikt undan just i tid och det såg ut som om att han träffade mig med handskarna. Sparta hade tydligen samlat andra grekiska imperium för att kriga emot oss. Det var som 10 mot 1, gud vet om det var ett mirakel eller inte, men ändå överlevde jag kriget, jag antar att man får tacka Gud. Just nu ser det rätt så dåligt ut för oss. Det var mycket blod och döda människor låg överallt, torget var en skräphög fullt med döda soldater och husen hade rasat, det gick faktiskt helt okej på början men när vi till slut upptäckte att det var mer än EN stadsstat… jag vill nog inte gå in fler detaljer för det var hemskt…så tillslut övermannade de oss. Vi är nu under deras kontroll men allt kan hända och man vet inte när, så man får väl bara hoppas på det bästa.

Av: Kevin

KÄLLOR:
SO-RUMMET
MIMERS BRUNN
WIKIPEDIA
LEVANDE HISTORIA BOKEN

440 f.Kr.

16 augusti 440 år f.Kr.
Jag vaknade som jag brukar vakna varje morgon. klockan var 6 på morgonen och jag åt frukost med ett av mina barn. Jag frågade honom var den andra är. Han sa att han sov i sitt rum. Så jag gick upp till honom och sa att det var dags att vakna och äta frukost. Men jag märkte att något var skumt med honom. Han andades inte och hans hjärta slutade bulta men det visste jag inte då. Jag tänkte först att han sov eller lekte bara med mig men jag gick fram till honom och kollade om han andades och då visste jag att han var borta. Jag sprang snabbt till köket och sa till den äldsta att hans bror var död. Vi var väldigt ledsna, vi sa till alla som vi känner att han har gått bort och att det skulle vara bra om de kommer till begravningen.

20 augusti 440 år f.Kr.
Idag är det dags för begravning för min son. Det känns tragiskt men jag kan inte göra något åt det för att hänt är hänt. Jag och mina nära och kära samlas vid begravningsplatsen för att sen gå till toppen av det stora berget vid horisonten och ha en minnesstund. Sen efter det så ska vi ner igen till begravningsplatsen och begrava honom. Men jag kommer känna som om hela världen är tom på grund av att min son är borta. Den ända som kan trösta mig nu är min äldsta son. Hoppas att det går bra nu med begravningen.

25 augusti 440 år f.Kr.
Världen är ensam som vanligt, jag och min son gör våra jobb och tänker på något som sårar oss djupt. Men vid en punkt måste man glömma det och tänka goda tankar. Jag hoppas att någon gud hör mig och kan göra något för att jag har ingen ide av vad jag ska göra nu. Men en grej som gör mig gladare just nu är att många in min by stöttar mig och det brukar få mig på gott humör. Byn har varit riktigt snäll mot mig på sistone jag hoppas att de fortsätter vara så.

Av: Marcus

Källor:
Mrs Brander
https://www.so-rummet.se/kategorier/historia/forntiden-och-antiken/antikens-grekland

Reptus – Soldaten

17 januari 264 f.kr
Denna måndag var en av mina värsta dagar av mitt liv. Jag, Reptus, ligger helt utmattad på träplankan där jag sover varje natt. Jag hade inte fått någon möjlighet att få någon sömn alls igår natt för att min ägare, Hestos, var sjuk och eftersomn jag är den enda slaven han äger var jag tvungen att ta hand om honom och djuren. Hestos är inte riktigt den snälla typen av slavägare utan den sura och griniga typen. Han är också rik, så varje gång han är sjuk ska han njuta av en bit saftigt kött till middag. Själv gillar jag inte att laga kött åt Hestos eftersom jag måste börja laga den dagen innan han ska äta den och sen tar det tid och kraft att grilla köttet.

Senare på dagen gick jag till slaktaren för att hämta Hestos kött, och på vägen till slaktaren såg jag den romerska armen göra sig redo för krig. Jag har velat bli en romersk soldat enda sedan romerna tog över det ljuvliga Grekland där jag levde innan jag blev en slav i Rom. I Grekland hade jag ett bekvämt och enastående hus med ett makalöst jobb som en hög militärchef.

I det stora och smutsiga fönstret till slaktarhuset såg jag att det var stängt. Jag insåg att resan till slaktarhuset var förgäves. Hestos var arg när jag kom hem eftersom att jag inte hade kött med mig och konsekvenserna till det var ingen middag för mig.

20 januari 264 f.kr
När jag vaknade på morgonen gick jag till stallet för att ge vatten till åsnorna. Utanför Hestos hus såg jag en ung man prata om hur slavar kan bli fria. Jag gick fram till honom för att få höra mer om vad det handlade om och det var då jag fick höra det, hur jag skulle bli en fri man. Hur det gick till var att man skulle vinna en kamp med en stor publik mellan mig och två andra slavar och hur man vinner är att överleva. Jag tyckte att jag var perfekt för det här eftersom jag har erfarenheten av en hög militärchef så jag tyckte att det var en bra chans för mig att få tillbaka min frihet. Efter att jag hade fått all information av mannen gick jag och gjorde mina sysslor innan striden skulle inleda.

När Hestos kom hem efter sitt jobb som en Ämbetsman förklarade jag situationen och som jag förväntade mig blev han arg. Jag packade mina saker och gick mot det stora och bedömda Kolosseum. Jag träffade mina två konkurrenter precis innan tävlingen, Konstantin och Tigros. Jag hade överlevt och klarat slaget och hade blivit förflyttad till en cell. Det var då jag insåg att jag inte hade fått all information. För att få min frihet var jag tvungen att bli soldat vilket jag inte hade några problem med men publiken skulle rösta om mitt liv. Som tur var röstade de att jag fick leva.

25 Mars 264 f.kr
För exakt två månader sedan blev jag en soldat för den romerska armen och uppfyllde min dröm, men det jag inte såg var den korrupta sidan av armen. Jag har sett hur vissa befälhavare dödat inte bara män utan kvinnor och barn också för att de inte gjorde som de ville. Det är då jag insåg hur mycket jag saknar Grekland.

Under de här två månader som romersk soldat har jag träffat Himus. Himus var också en slav från Grekland som hade kämpat för sin frihet på samma sätt som jag. Han hade också samma åsikter som mig om den romerska armen. Tidigare idag återvände vi till Rom efter en resa till Egypten som ledaren över militären i Rom hade skickat oss för att kontrollera så att allt var på plats där. När vi anlände till Rom insåg vi hur stort Imperiet verkligen var och att vi inte behövde vara soldater längre. Vi båda gillade Egypten och tänkte att vi skulle kunna fly dit och hitta nya jobb där. Vi tog två hästar från min gamla slavägare Hestos stall och började ridningen mot Egypten.

Just nu sitter jag och Himus på våra hästar på väg till Egypten.

Av: Ramin

Källor:
Mrs. Brander, Mr. Karlsson, Ms. Ingeborg
Synonymer.se
Wikipedia.se
Grundskoleboken.se
So-Rummet.se
Min Mamma
Varldenshistoria.se
Ne.se