Gladiator

 

Måndagen den 15 januari 215 f.Kr.
Jag vaknade redo för den segern jag skulle göra för Rom och besegra den mäktiga Athena. Jag var peppad när jag gick ut på Arenan och var glad för att alla skulle skrika mitt namn när jag skulle besegra den Mäktiga gladiatorn Athen. När Athen gick ut på Arenan såg jag hur han hade rädsla i sina ögon, men han såg också att jag var irriterad när alla skrek hans namn.

Vi skulle kriga med Svärd och Athen var mycket duktig med svärd, men det han inte visste var att jag också var duktig med svärd. Jag tog mitt favoritsvärd med modighet och visade att jag inte var rädd. Han Såg märkligt på mig för att jag inte var rädd. Han tyckte det var konstigt och samtidigt blev han lite rädd för mig.

Då gick vi mot varandra och med moddighet och vi krigade för döden. Vi gick i cirklar och jag försökte vänta tills han gjorde något fel eller börja tänka på något annan och då skulle jag döda honom! Jag Såg att han visste att jag inte var någon enkel motståndare och han började bli rädd och DÅ! Jag gick snabbt mot honom, hoppade, tog mitt svärd och högg honom i ryggen. Då började alla 50 000 tittare att skrika Glandidantor! Gladidantor! Glandidantor! Jag blev glad, jag var lycklig och alla såg att den mäktiga Glandidantor besegrade Athen och att jag var stark. Men samtidigt var många ledsna att den mäktiga Athen dog och det var en tragedi.

Natten fredagen 15 januari 216 f.Kr.
Det var exakt 1 år sedan jag besegrade Aten och blev känd över hela Romarriket. Jag satt och tänkte på mitt förflutna, allt började med att jag blev född som en krigare i Grekland för att min pappa också var en stark krigare. Min mor dog tidigt av sjukdomen pest. Jag och min pappa var alltid rädda att Romarna skulle komma och besegra Grekland för att de hade mycket bättre arme och många legioner. En dag ringde klockan och alla fick panik och jag skulle ut och kriga mot Romarriket. Jag kommer ihåg känslan av att jag skulle gå och kriga mot de starkaste och bästa, jag visste att vi skulle förlora.

Lördagen den 16 januari 216 f. Kr.
Denna morgon gjorde jag mig redo för att kriga mot Romarna och jag satte på mig utrustningen samtidigt som jag var väldigt rädd att jag skulle bli dödad. Min utrustning vägde Väldigt mycket jag hade aldrig haft fulla utrustningen på mina träningar förut. Jag kom ihåg att en av kaptenerna i armen viskade till mig att inte vara rädd för att jag var stark och de kommer gilla mig där. Men då visste jag inte vad som skulle bli fånga tagen i Rom. Jag gick och ställde mig bakom muren med alla andra Greker för att vänta på alla andra och att muren skulle öppnas och att vi skulle dö. Jag kommer ihåg känslan att jag skulle vara nära att dö det var väldigt konstig känsla och man skakade.

Den Stora Muren öppnades med alla 7 män som drog upp den med kedja. Jag kommer ihåg att jag bara såg den Stora Romerska armen. Jag och andra gick fram ut framför våra murar och jag kommer ihåg känslan när nästan 20 000 Romerska personer kollade på mig som om de redan visste att jag var stark och var skicklig för att döda mig. Jag började nästan skratta lite när jag tänkte på att jag var 18 år gammal och krigade med personer som var typ 25 år bast det var galet för mig.

Jag kommer minnas den dagen när jag då krigade mot de mäktiga Romarna som jag nu är känd i. Jag älskar mitt liv nu i Rom som en gladiator.

Av: Kalle