Etikettarkiv: alexander

Alexander den Store

Det var tidigt på morgonen och det var dags för min kröning, Jag var väldig nervös, jag hade väntat på den här stunden i hela mitt liv. Det pirrade i hela kroppen som aldrig förr. Samtidigt kände jag också tyngden på mina axlar och förväntningar av mitt folk.

Jag mötte Hermes; min tjänare i korridoren. Jag hade en obehaglig känsla när det gällde honom. Senaste tiden hade saker försvunnit från mitt rum och han var den enda som hade nyckeln till rummet. Eller så kanske jag har börjat få minnesluckor. Men det var något i Hermes blick och i hans kommentarer som gjorde mig otrygg i hans närvaro.

Plötsligt hörde jag hur fler och fler från publiken ropade mitt namn och efterfrågade min närvaro. Jag glömde genast mina tankar om Hermes och gick mot utgången för att möta mitt folk!

Den första jag såg var min fader Philip, han hade blivit gammal. Jag såg hur rynkorna blir tydligare och tydligare på hans ansikte. Jag hade alltid sett min fader stark och orädd men idag såg jag att han i hans leende att han var nervös. Det kändes konstigt att se honom såhär men samtidigt kändes det bra för första gången såg jag den mänskliga sidan hos honom.

Vilken härlig känsla det var när kronan sattes på mitt huvud, jag kände mig lyckligaste i världen och så stolt! Det kändes som allt kretsade kring mig och alla var bara där bara för mig. Min fader var såklart ledsen för att han avgick från sin post, men jag kände att han var stolt och trygg med att det var just jag som blev hans efterträdare.

Ta ett djupt andetag sade min fader. Nu var det dags för min första strid någonsin! Såklart hade jag varit med och krigat förr, men aldrig varit den som har lett ett krig. Mina nerver påverkade mina sinnen, det var som allt blev suddigt min syn och min hörsel. Mina axlar sjönk när jag satte på min skinande guldutrustning. Jag menar bara tänk dig att hela Grekland och Makedonien vilade på dina axlar.

Striden hade börjat, jag red som aldrig förr och försökte komma ihåg allt jag hade lärt mig och tränat för, men plötsligt kände jag mig paralyserad. Jag hörde skrik och vrål, jag såg hur människor blödde till döds.

Plötsligt såg jag hur en riddare kom snabbt upp till mig. Min andning blev tyngre och tyngre. Jag tänkte för mig själv, är det den här stunden då Alexander den store blir dödad.

Hade spågumman rätt hela tiden, skulle ingen komma ihåg mig, skulle jag bli bortglömd?! Alla dessa tankar strömmade runt i mitt huvud. Nu var riddaren bara några meter framför mig, jag tog ett djupt andetag, kände hur luften stormade in i mitt ansikte och jag drog ut mitt svärd. Nästa stund hörde jag hur han skrek och skrek. Jag hade precis dödat en man.

Det var en konstig känsla jag fick, det var inte skuldkänslor som jag trodde jag skulle få. Det här var en känsla av makt och styrka!

Efter att ha dödat första soldaten gick mitt svärd i ett, det var hur enkelt som helst att döda. Som att döda flugor.

Det var då jag visste att jag kommer bli inte bara den största kungen men mäktigaste, jag skulle bli stor och känd, mitt namn kommer aldrig bli bortglömt, jag skulle inte bli kallad Alexander utan Alexander den store!

Av: Nadir

Alexander

336 f.Kr 12 juli
Idag fick jag reda på nyheterna om min fars död… eller snarare mordet på honom kan man nog säga. Mina fingrar darrade av rädsla och jag visste att det var dags för mig att ta över. Det gick rykten om att jag var ansvarig för min fars mord, för att jag ville ha makten. Klart att jag vill ha makt men jag skulle aldrig göra något sådant hemskt! Ryktena fick mig att fundera… Skulle det påverka vad folk tycker om mig? Jag tog kraftiga steg till vattenhinken där jag tvättade mitt ansikte. Vattnet reflekterade mitt utseende. Landets nästa kung, tänkte jag för mig själv och log. Min far lämnade en av tidernas bäst tränade arméer i mina händer, vilket jag var stolt över. Erövringar och vinster befann sig vid mina fingertoppar men jag var ändå orolig.

Det hade blivit dags för min kröning. Jag tittade över folket som samlats och jag såg ett fält med ansikten som granskade mig. Idag var en dag att minas tänkte jag. Tankarna snurrade i mitt huvud och jag blev nästan yr. Medan jag iakttog folket som skulle ledas av mig, kände jag att jag var redo. Redo att styra. Redo att ta makten.

331 f.Kr. 1 oktober
Jag tänker tillbaka på när kung Dareios besegrades i slaget vid Isoss och han erbjöd en förmånlig fred. Det sprider en känsla av oövervinnlighet i mig när jag tänker på det. Han erbjöd mig en tredjedel av det enorma persiska riket, gav mig tillåtelse att gifta mig med hans dotter och dessutom skulle jag få 30 talenter i utbyte mot Dareios familj som jag fängslade efter att jag vid slaget mot Issos. Såklart gick jag inte med på det. Istället vände vi oss mot norr efter att vi varit i Egypten. Där bemötte vi kung Dareios med sin arme igen.

Den här gången hade Perserna många fler soldater än förut. När jag såg dem var det som om jag kollade på en krigsmålning. De var uppställda längst det öppna fältet i perfekt organiserade rader. Jag tror däremot inte att Dareios hade planerat allt tillräckligt skickligt. Våran täta uppställning gjorde det mycket enkelt att fälla de utspridda perserna. Med ett mindre antal soldater i armen planerade jag att fokusera på vänsterflygeln. I fronten hade jag dessutom placerat trupper som skulle få slut på främsta linjen om flankerna blev anfallna. När vi anföll vänsterflygeln så måste det ha bekymrade kung Dareios. De hade en plan som involverade stridsvagnar och vi lämnade marken som perserna planerade att vi skulle stå vid. Perserna började attackera vår högerflank för att skapa en distraktion och förflytta mina soldater.

Jag hade en bra känsla i magen. Det såg bra ut för den makedoniska armen trots att vi var färre män. Även fast blod flög från alla håll. Efter mycket krigande flydde kung Dareios. Jag intog huvudstäderna persepolis och susa samtidigt som han flydde. Senare fick jag fick höra att han blev mördad av några officerare. Jag kunde känna ännu en kraftig känsla av seger. Medan jag värmde mitt vin kände mig trött efter allt krigandet men jag besegrade ännu en gång.

323 f.kr 10 juni
Vi fortsatte erövringståget mot Indien och Soldaterna var trötta och fyllda av rädsla. De trodde att vi hade nått jordens slut med tanke på att den var platt. Jag bestämde att det var dags att vända tillbaka. Tillsammans med min arme hade jag besegrat kung Dareios lll och tagit över halva presseriet som stäckte sig ut till Indien, resten av mesopotamiern och Babylon.

På vägen tillbaka från Indien kände jag mig febrig. Jag var varmare än någonsin och det kändes inte bra. Allt började med smärta i ryggen efter en fest. Jag antar att jag drack för mycket vin. Det kändes som att mitt slut snart var nära….

Av: Joy

Källor:
https://www.so-rummet.se/kategorier/alexander-den-store http://militarhistoria.se/serier/alexander-den-store-forlorade-aldrig https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Gaugamela
https://www.expressen.se/nyheter/ny-teori-om-alexander-den-stores-dod/
https://www.so-rummet.se/kategorier/historia/forntiden-och-antiken/antikens-persien https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/alexander-den-store-skapade-ett-varldsimperium

Alexander den Store

Min kära fader gick bort – 336 år f.Kr.

Idag var en tuff dag för både mig och alla som kände min far Philip. Min far blev mördad av en lönnmördare och min mor är helt förkrossad naturligtvis. Jag känner mig ganska orolig över mitt framtida liv som kung, nu när min fader gick bort. För mig betyder detta att jag ska bli kung över detta land. Som tur är hade min fader anställt en privatlärare till mig innan han gick bort med namnet Aristoteles. Han är en filosof, matematiker och en vetenskapsman som lärde mig och förberedde Jag inser mig själv vara väldigt smart just på grund av all kunskap jag har fått i en så tidig ålder. Aristoteles kom på att jorden var rund och inte platt vilken var väldigt imponerande. Under hela mitt liv har jag försökt efterlikna dem kända krigare Herakles och Akilles. Förvånad samt var jag släkt med dem vilket jag inte visste. Min fader hade planerat ett krig mot perserna som jag då skulle ärva. Detta är mitt största och första krig och gör detta främst för min fader. Jag har med mig 30 000 blandade greker och 5 000 hästar som jag ska ta hjälp av under detta krig.

Krigets start – Maj 334 år f.Kr.
Den stora dagen var äntligen här. Jag skulle styra det stora kriget mot perserna. Jag ville hämnas mot Dareios och Xerxes och ville ta över landet dem styrde över. Mina legosoldater blev tyvärr slaktade vilket var ganska trist. De hade då inte varit med mig under resan utan varit med perserna och blev förmodligen slaktade för denna justa anledning. Jag hade självklart snackat ihop mig med min arme innan kriget så vi hade en bra taktik enligt mig, som förhoppningsvis funkar bra. Fotsoldaten, som hette Hoplit hade skaffat sig ett nytt vapen som hette Sarissan. Sarissan var ett träspjut som var 5 meter långt och hade 50 centimeter skarpslipade metallblad i spetsen. När jag väl steg på stridsfartyget som skulle ta mig till Troja där vi skulle inleda kriget mot perserna, kändes det äntligen att det var dags. När jag hade kommit en bit i äventyret hade jag befriat många av dem grekiska städerna som blev ockuperad av perserna. Jag krigade mot perserna för min far han ville hämnas mot dem när dem hade tagit över delar och städer av Grekland. Mina soldater var väll tränade. Dem kunde ställa sig i blockformation med antigen 1,8 meters mellan rum eller mycket tätare ihop. Allt beror på situationen.

När dem väll gick för anfall med nedfällda Sarissan, blev alla skrämda över intrycket dem gjorde. Det var en nackdel för Alexander och hans arme eftersom att det skulle leda dem långt senare. Tiden gick och mitt första krig var avklarat och som tur är vann vi.

Jag har också planer att erövra en dela av Asien men det kommer senare.

Mitt förmodligen sista andetag – Juni 323 år f.Kr.
Idag mådde jag inte så bra och kände mig tyvärr sjuk. Detta kan bero på 20-procent vinet jag arbetade runt omkring, men vad vet jag. Idag är jag i Babylon och kändes att det var tyngre och svårare att andas vilket kanske var ett tecken på att min karriär börjar ta slut. Mina soldater berättade sedan och bekräftade att deras kung (jag) hade övermänskliga krafter under en period vilket gjorde att dem blev misstänksamma och trodde något skulle hända mig inom kort. Jag är bara 33 år gammal och fick möjligheten att vara kung efter min kära fader. Jag har ett barn som är på väg. Jag hade gjorde världshistoria vilket jag är stolt över. Ett sätt att beskriva mig på är smart, lång, väll tränad (alla män fick träna på dagarna och man blev automatiskt small och vältränad tack vare alla krig), ljust och krulligt hår, ljust skinn och bruna ögon. Om detta blir min sista dag vill jag bara säg till min arme att kämpa hårt och ge aldrig upp. Alla i min bostad var runt omkring mig dem senaste 3 timmarna. ”Skrek kom ut ur Alexander och sedan…” Berättar hans mor Olympias.

Av: Karen

Källor:
http://vrsso-arkiv.bloggagratis.se/2007/07/08/195949-alexander-den-store/
https://www.so-rummet.se/kategorier/alexander-den-store http://www.grundskoleboken.se/wiki/Alexander_den_store_och_Hellenismen https://sv.wikipedia.org/wiki/Filip_II_av_Makedonien
http://militarhistoria.se/serier/alexander-den-store-forlorade-aldrig http://sv.wikipedia.org/wiki/Alexander_den_store http://www.sol.lu.se/grekiska/smorgasbord/alexander-den-store/