Etikettarkiv: gladiator

Gladiator

 

Måndagen den 15 januari 215 f.Kr.
Jag vaknade redo för den segern jag skulle göra för Rom och besegra den mäktiga Athena. Jag var peppad när jag gick ut på Arenan och var glad för att alla skulle skrika mitt namn när jag skulle besegra den Mäktiga gladiatorn Athen. När Athen gick ut på Arenan såg jag hur han hade rädsla i sina ögon, men han såg också att jag var irriterad när alla skrek hans namn.

Vi skulle kriga med Svärd och Athen var mycket duktig med svärd, men det han inte visste var att jag också var duktig med svärd. Jag tog mitt favoritsvärd med modighet och visade att jag inte var rädd. Han Såg märkligt på mig för att jag inte var rädd. Han tyckte det var konstigt och samtidigt blev han lite rädd för mig.

Då gick vi mot varandra och med moddighet och vi krigade för döden. Vi gick i cirklar och jag försökte vänta tills han gjorde något fel eller börja tänka på något annan och då skulle jag döda honom! Jag Såg att han visste att jag inte var någon enkel motståndare och han började bli rädd och DÅ! Jag gick snabbt mot honom, hoppade, tog mitt svärd och högg honom i ryggen. Då började alla 50 000 tittare att skrika Glandidantor! Gladidantor! Glandidantor! Jag blev glad, jag var lycklig och alla såg att den mäktiga Glandidantor besegrade Athen och att jag var stark. Men samtidigt var många ledsna att den mäktiga Athen dog och det var en tragedi.

Natten fredagen 15 januari 216 f.Kr.
Det var exakt 1 år sedan jag besegrade Aten och blev känd över hela Romarriket. Jag satt och tänkte på mitt förflutna, allt började med att jag blev född som en krigare i Grekland för att min pappa också var en stark krigare. Min mor dog tidigt av sjukdomen pest. Jag och min pappa var alltid rädda att Romarna skulle komma och besegra Grekland för att de hade mycket bättre arme och många legioner. En dag ringde klockan och alla fick panik och jag skulle ut och kriga mot Romarriket. Jag kommer ihåg känslan av att jag skulle gå och kriga mot de starkaste och bästa, jag visste att vi skulle förlora.

Lördagen den 16 januari 216 f. Kr.
Denna morgon gjorde jag mig redo för att kriga mot Romarna och jag satte på mig utrustningen samtidigt som jag var väldigt rädd att jag skulle bli dödad. Min utrustning vägde Väldigt mycket jag hade aldrig haft fulla utrustningen på mina träningar förut. Jag kom ihåg att en av kaptenerna i armen viskade till mig att inte vara rädd för att jag var stark och de kommer gilla mig där. Men då visste jag inte vad som skulle bli fånga tagen i Rom. Jag gick och ställde mig bakom muren med alla andra Greker för att vänta på alla andra och att muren skulle öppnas och att vi skulle dö. Jag kommer ihåg känslan att jag skulle vara nära att dö det var väldigt konstig känsla och man skakade.

Den Stora Muren öppnades med alla 7 män som drog upp den med kedja. Jag kommer ihåg att jag bara såg den Stora Romerska armen. Jag och andra gick fram ut framför våra murar och jag kommer ihåg känslan när nästan 20 000 Romerska personer kollade på mig som om de redan visste att jag var stark och var skicklig för att döda mig. Jag började nästan skratta lite när jag tänkte på att jag var 18 år gammal och krigade med personer som var typ 25 år bast det var galet för mig.

Jag kommer minnas den dagen när jag då krigade mot de mäktiga Romarna som jag nu är känd i. Jag älskar mitt liv nu i Rom som en gladiator.

Av: Kalle

Reptus – Soldaten

17 januari 264 f.kr
Denna måndag var en av mina värsta dagar av mitt liv. Jag, Reptus, ligger helt utmattad på träplankan där jag sover varje natt. Jag hade inte fått någon möjlighet att få någon sömn alls igår natt för att min ägare, Hestos, var sjuk och eftersomn jag är den enda slaven han äger var jag tvungen att ta hand om honom och djuren. Hestos är inte riktigt den snälla typen av slavägare utan den sura och griniga typen. Han är också rik, så varje gång han är sjuk ska han njuta av en bit saftigt kött till middag. Själv gillar jag inte att laga kött åt Hestos eftersom jag måste börja laga den dagen innan han ska äta den och sen tar det tid och kraft att grilla köttet.

Senare på dagen gick jag till slaktaren för att hämta Hestos kött, och på vägen till slaktaren såg jag den romerska armen göra sig redo för krig. Jag har velat bli en romersk soldat enda sedan romerna tog över det ljuvliga Grekland där jag levde innan jag blev en slav i Rom. I Grekland hade jag ett bekvämt och enastående hus med ett makalöst jobb som en hög militärchef.

I det stora och smutsiga fönstret till slaktarhuset såg jag att det var stängt. Jag insåg att resan till slaktarhuset var förgäves. Hestos var arg när jag kom hem eftersom att jag inte hade kött med mig och konsekvenserna till det var ingen middag för mig.

20 januari 264 f.kr
När jag vaknade på morgonen gick jag till stallet för att ge vatten till åsnorna. Utanför Hestos hus såg jag en ung man prata om hur slavar kan bli fria. Jag gick fram till honom för att få höra mer om vad det handlade om och det var då jag fick höra det, hur jag skulle bli en fri man. Hur det gick till var att man skulle vinna en kamp med en stor publik mellan mig och två andra slavar och hur man vinner är att överleva. Jag tyckte att jag var perfekt för det här eftersom jag har erfarenheten av en hög militärchef så jag tyckte att det var en bra chans för mig att få tillbaka min frihet. Efter att jag hade fått all information av mannen gick jag och gjorde mina sysslor innan striden skulle inleda.

När Hestos kom hem efter sitt jobb som en Ämbetsman förklarade jag situationen och som jag förväntade mig blev han arg. Jag packade mina saker och gick mot det stora och bedömda Kolosseum. Jag träffade mina två konkurrenter precis innan tävlingen, Konstantin och Tigros. Jag hade överlevt och klarat slaget och hade blivit förflyttad till en cell. Det var då jag insåg att jag inte hade fått all information. För att få min frihet var jag tvungen att bli soldat vilket jag inte hade några problem med men publiken skulle rösta om mitt liv. Som tur var röstade de att jag fick leva.

25 Mars 264 f.kr
För exakt två månader sedan blev jag en soldat för den romerska armen och uppfyllde min dröm, men det jag inte såg var den korrupta sidan av armen. Jag har sett hur vissa befälhavare dödat inte bara män utan kvinnor och barn också för att de inte gjorde som de ville. Det är då jag insåg hur mycket jag saknar Grekland.

Under de här två månader som romersk soldat har jag träffat Himus. Himus var också en slav från Grekland som hade kämpat för sin frihet på samma sätt som jag. Han hade också samma åsikter som mig om den romerska armen. Tidigare idag återvände vi till Rom efter en resa till Egypten som ledaren över militären i Rom hade skickat oss för att kontrollera så att allt var på plats där. När vi anlände till Rom insåg vi hur stort Imperiet verkligen var och att vi inte behövde vara soldater längre. Vi båda gillade Egypten och tänkte att vi skulle kunna fly dit och hitta nya jobb där. Vi tog två hästar från min gamla slavägare Hestos stall och började ridningen mot Egypten.

Just nu sitter jag och Himus på våra hästar på väg till Egypten.

Av: Ramin

Källor:
Mrs. Brander, Mr. Karlsson, Ms. Ingeborg
Synonymer.se
Wikipedia.se
Grundskoleboken.se
So-Rummet.se
Min Mamma
Varldenshistoria.se
Ne.se

Matchen på liv och död – Gladiator/krigsfånge och slav

14 juni 390 e.Kr

Idag var min första dag i Gladiatorskolan med andra krigsfångar som vi alla var. Vi lärde oss om hur vi skulle använda vapen och hur man slogs som en riktig gladiator. Vi stod med våra rustningar som var riktigt tunga, samt vapen som var gjorda av tungt metall. Alla hade samma klädsel som bestod av en vit tröja, ett svart bälte av vanligt garn och två benskydd gjorda av metall som var hårt spända på båda vaderna. För de stora och kända gladiatorer fick de snygga kläder som de rika krigarna, svart mantel som täckte hela bakdelen, rustningar som täckte hela kroppen gjort av metall och rent guld samt en hjälm med ett vasst spjut som sticker uppåt från hjälmen. Vi var alla tvungna att slåss mot de bästa deltagarna för att överleva. Jag kan se matchen framför mig, kan se en klar bild i min huvud, när jag vinner och är den enda kvar i arenan som står som en segrare. Som tur så har jag lite kunskap från min pappa som var en gladiator men har inte sätt honom sen han flyttade till rom för att kriga. Ändå så vet jag vet att han var riktig bra på det han gjorde.

4 Nov 390 e.Kr.

Det har gått nu 4 hårda månader med bara träning. Jag kunde se resultat, hade blivit mycket starkare än förr, skickligare än förr, snabbare än förr. Jag var redo, det var imorgon allting stod på spel, mitt liv stod på spel! Men har dock inte heller det bästa vapen eller utrustningen. Allt jag kommer ha på mig är några par ben och armskydd samt en sköljd. Jag har också ett svärd men inte vilken som helst men min legendariska pappas svärd! Jag både rädd, tusentals fjärilar inne i magen, är peppad och har mycket kunskap. Det kommer att vara tusentals människor i läktaren och prinsen samt kungen!! Vinnaren får inte bara bli fri men också tjäna en stor summa guldmynt samt middag men kungen. Imorgon gäller det! Allting gäller!

5 Nov 390 e.Kr, Det avgörande slaget

Idag var den sista dagen det var dags för Match! Vi alla Krigsfångarna marscherade till burarna som ledde till arenan och de stora krigarna uppdelades i burarna. Det bullrade, arenan var full, det var helt galet i läktaren och vi var snart redo för MATCH!! Arenan var rund och slavarna satt längst bak uppe i läktaren, det var de som skrek mest och de rika adelsmännen satt närmast arenan. Det var cirka 50 000 i läktaren, Kungen och drottningen satt med ett par glas vin, där satt två stora soldater för att försvara de. De hade väldigt bra rustning med praktiska vapen. Kungen och drottningen hade en guldmantel på sig och en stor, mäktiga krona ovan på. Drottningen hade en klar, vit klänning medans kungen med en silver-aktig pansar som täckte hela överkroppen och ett guldhalsband som hände över kungen. Det kurrade i magen och kändes som om jag vill nästan spy men nu måste jag fokusera mer på matchen och ge allt. Jag kan inte komma tillbaka från det här, jag är fast här och kan inte fly! tänkte jag.De stora krigarna i andra buren var hungriga, väldigt hungriga! 1000 fjärilar i magen som fladdrar runt som galningar. Alla i läktaren började skrika: ” Luați-le!” Vilket betydde ”ta de!” på rumänska. Det kändes som om att vi krigsfångarna skulle nu slåss mot de största, de omöjligaste! vilket inte finns en chans att vinna över, inte ens det minsta! Jag var nästan en av de sista som skulle ut på fältet, till arenan Colosseum, det var det mest bästa känslan jag hade haft, mest pirrigaste känslan och snart började det som vi alla har väntat för, Matchen! Gladiatorerna började närma oss och vi skulle nu, när som helst börja. Min taktik var att inte gå mot attack först och vänta lite så att när det bästa tiden kommer för mig att gå mot attack! Det pipade i arenan och matchen började, alla sprang som galningar men jättarna var för starka. Redan 2 av krigsfångarna dog och jag som väntade på attack visste exat vad jag gjorde. Det var nu bara 5 personer som stod kvar i arenan, 2 krisfångare som inkluderar mig och 3 gladiatorer. Jag var för skicklig att kunna undvika och försvara mig mot de stora, hungriga jättarna. Det var nu bara 3 män kvar och jag var en ensam krigsfångare mot 2 stora gladiatorer.

Det var den bästa tiden nu, bästa tiden att attackera! Jag kom springande mot de stora gladiatorerna och hoppar… BANG!! Jag tog ner de båda på ett slag och Jag, den segrande vinnaren i den mest kända arenan Colosseum!!! De både jättarna ramlade på knäna först och sen slutade jag matchen med att jag hög av jättarnas stora, feta huvud. 50 000 galna människor skrek i mina öron och den känslan kunde jag aldrig beskriva. Jag var fri! Jag var en normal medborgare! Jag var Roms BÄSTA GLADIATOR!!! Men ändå så ville jag fortsätta med att vara en gladiator även om det var det dummaste man kan göra.

Extra Fakta (404e.KR)

404 f.kr 14 juni bestämdes det att gladiatorspelet ska slutas. Alla arenor stängs och alla gladiatorer är fria. Det var en dag man kan inte kunde beskriva och det firades mycket i Rom. Ingen skulle behöva dö eller se någon dö igen. Slut med allt det hemska!

Av: Ayaan

Källor:

https://translate.google.se/?hl=sv
https://www.so-rummet.se/kategorier/gladiatorer
Romerska riket – Wikipedia sv.wikipedia.org

Spartacus – Flykten till frihet

11 Juni, år 73 f.Kr.
Den senaste tiden har varit fruktansvärd. Efter att ha rymt från krigstjänsten blev jag efter ett tag fångad och sedan såld på en slavmarknad i Italien. Därefter hamnade jag på en gladiatorskola i en stad vid namn Capua. Där skulle jag vara tills jag blev förd till arenan för att strida mot någon annan fånge, eller om jag hade haft otur ett vilddjur. Jag kunde inte vara inlåst där längre! Jag var inte den enda som kände att jag behövde fly. Så tidigt i morse samlades de flesta av oss gladiatorer på skolan. Vi tog de vapen vi kunde hitta, vilket var köttknivar och spett vi hittat i köket och kämpade oss ut från skolan. Jag har tur att jag överlevde eftersom av alla gladiatorer inlåsta på gladiatorskolan, så var det bara ca 70 gladiatorer som lyckades bryta sig ut. Det var fler än hälften av oss som dog eller blev fast i den fängelselika skolan. På flykten genom staden Capuas gator hade vi tur och sprang på några kärror med gladiatorvapen, som var på väg till en annan stad. När vi fått tag i vapen var det inga svårigheter alls för oss att ta oss ut från staden. Efter att vi kommit en bit ifrån Capua valdes jag Spartacus till ledare av vår grupp med rebeller. Efter att ha rymt från gladiatorskolan och tagit vapen förstod vi att soldater skulle komma efter oss. En grupp med romerska soldater skickades efter oss, men de besegrade vi och sedan fortsatte vi vår väg bort från Capua letande efter ett ställe att slå läger på. Vi bestämde oss för att fly söderut och vi slog läger vid en vulkan vid namn Vesuvius. Längst vägen plundrade vi gårdar och befriade slavar vi mötte. Många av slavarna anslöt sig till vår grupp av gladiatorer, vilket var bra eftersom vi förlorat många när vi tog oss ut från gladiatorskolan.

27 december, år 73 f.Kr.
Det var ett par månader sedan jag skrev sist. Jag befinner mig nu i hamnstaden Thurioi där jag håller på att träna slavarna och gladiatorerna för strid. Jag tillverkar även vapen. Men jag tvivlar på om vi kan stanna här så länge till. Under hösten har gruppen av rebeller ökat något enormt. Från att vara runt 70 män är vi nu närmare 70,000 personer, både kvinnor, män, gamla och även barn. Vi har plundrat byar och krossat grupper av romerska soldater som skickats efter oss. Det har vart hårt och slitsamt men känslan av frihet är underbar. Vi måste nu ge oss av någon annanstans för att klara oss. Senaten i Rom har skickat ut en ny arme´ efter oss, och jag känner på mig att den här gången är de fler soldater än de andra trupperna vi besegrat. Imorgon ger vi oss av norrut, mot Alperna. Jag kan sedan leda slavarna ut ur Romarriket så att de kan återvända till sina egna länder och hem.

20 december, år 72 f.Kr.
Senast jag skrev berättade jag att vi skulle till Alperna, vilket var nästan precis ett år sedan. Men slavarna övertalade mig att fortsätta plundra i Italien istället. Vi vände och begav oss söderut. På vägen söderut blev vi förföljda av en stor arme´ på ca 50 000 man och vi blev tvungna att fly. Jag bestämde mig att fly till halvön Rhegion i Italien. Jag gjorde en överenskommelse med några pirater att de skulle segla min arme´ över sundet om jag betalde dem. Men jag blev lurad och piraterna tog pengarna och hämtade oss aldrig. Då var vi fast på halvön för att de romerska soldaterna spärrade av Rhegion med en obegripligt lång vall. De tänkte förmodligen att vi skulle svälta ihjäl. Efter ett antal försök att komma igenom vallen så lyckades vi när det var snöstorm. Vi flydde mot Brundisium. Där vi nu är, och vi hoppas kunna erövra fartyg för att kunna fly. Jag hoppas kunna skriva snart igen om goda nyheter…

Av: Lovisa

Gladiatorn Alexandru

Jag heter Alexandru Dicaprio och jag föddes 73 f.Kr. och jag är just nu 6 år gammal och jag har börjat att lära mig att slås och att vara en gladiator. Idag ska jag träna att vara en gladiator med min pappa som är den kändaste och den starkaste gladiatorn som lever just nu. Min pappa tränar mig varje dag och det är inte lätt det är ganska svårt. Min dröm är att bli den bästa gladiatorn som finns och kommer någonsin finnas och det är därför jag ska träna varje dag så när jag blir stor kan jag vara den bästa gladiatorn. Jag har en turnering om 1 dag och den som vinner tävling är den bästa gladiatorn från 6 år gammal till 12 år gammal och om jag vinner så kommer jag vara den bästa barn gladiatorn som finns. Jag har tränat i 1 månad nu för den har turneringen och jag är jättetaggad. Nästa morgon …

Nu har jag vaknat och är på väg att gå till turneringen med min pappa och jag ska först köra gruppspel matcher och sen om jag kommer vidare så ska jag möta nån på final. 1 timme senare … Jag har vunnit alla mina gruppspel matcher och jag är vidare till final jag ska möta en kille som heter Sam Smith och han är 12 år gammal alltså han är 6 år äldre än mig. Det är 1 tusen personer som tittar på mig jag är jättenervös att jag ska förlora mot han och matchen börjar hon kommer rakt med hans svärd framför mitt ansikte men jag räddar han slag med mitt svärd och direkt efter tar jag mitt svärd rakt i hans mage och nu vann jag matchen. Folk börjar storma in till planen och folk bär upp mig och skriker mitt namn. Jag var den minsta i turnamenten och jag är nu den bästa barn gladiatorn som lever just nu. Nästa dag

Min pappa har en match idag mot en av dem längsta gladiatorn och han heter Max. Max har aldrig förlorat en match mot nån han är 2 meter och 20 centimeter lång och ingen vågar möta han. Jag är rädd att han ska döda min pappa eller att min pappa ska förlora. Nu ska pappa möta Max och jag sitter på en sittplats helt själv. 20 minuter senare … Matchen har vart nu i 20 minuter och matchen börjar bli blodig och min pappa kan knappats stå upp mer. Jag ser nu att Max tar upp sitt svärd siktar mot min pappa och sätter den rakt i hans huvud. Jag springer till planen och ser min pappa dö. Alla stormade mot planen och börja hoppa på Max och sen ser vi långsamt att hela Max arme håller på komma mot oss dem är runt 150 personer. Dem kommer nu och alla börjar slås och mer folk börjar dö. Det känns som det börjar bli krig igen efter 1 år och en av pappas vänner tar upp mig och springer till hans hus. Min pappas vän heter Marco och han förklarar till mig vad som håller på att hända just nu. Han säger att min pappa har dött och att Max arme från Rom har kommit hit till Athen, Grekland och att det ska börja bli krig nu igen efter 1 år.

14 år senare
Idag fyller jag 20 år gammal och det är fortfarande krig i Athen och det har vart det i 14 år nu. Båda min mamma och pappa har dött. Det är därför jag bor själv. Idag är det min dag för jag ska möta den bästa gladiatorn som finns just nu och hans arme och min arme ska kriga idag och vi får se vem som vinner för den här matchen har vi väntat på nu i 1 år och det ska vara den bästa matchen som finns säger alla. Matchen börjar nu och vi ser en stor arme komma emot oss och det blir kaos alla börjar slå varandra och folk dör och sen ser vi en person i min arme skrika ut att kolla på den berget och där var det acropolis den var stor och

Han sa den som vinner får äga den alltså Akropolis. Alla började dö och mindre folk började slåss och vi hållde på att vinna golare har inga polareför vi har mer perosoner i vårt lag dem har bara en person och vi har två personer till och det är jag och min vän Max kommer och dödar min vän sen kommer jag med mitt svärd och ligger den i hans magge och Max dör och mitt lag vinner acroplois alltså att vi har acropolis för oss själva. Nästa vecka vi har nu acroplois och om nån arme eller nån kommer nära hit kommer vi börja kriga mot dem.

Vi ser en stor arme komma imot oss och dem kommer för nära acroplois dem skjuter en bomb till oss och den hamnar på acropolis den halva av byggnaden går sönder jag hör en man bakom mig och det var Max pappa och han skrek du dödade min son så sikta han en pistol rakt i mitt huvud och räknade från 3 och direkt efter kom min vän och knivhögg han vid Bennet och sen kommer alla nu och hoppar på honom och dödar han sen kommer hela hans arme och hoppar på oss och ligger bomber runt hela byggnaden så hela byddnaden sprängs. Jag känner en grej som landar på min hand och det var en stor diamant bit och den var värd mycket så jag la den i min fick så ingen kunde se den. Nästa dag … Jag går till en marknad och visar dem diamanten och frågar hur mycket den är värd och dem sa göm den det är Max pappas sten som är värd 100 miljoner kronor och om nån vet från hans arme att jag har den dödar dem mig. Så jag gömde den hemma hos mig under min säng. Jag hör nån knacka på min dörr och den var en man runt 70 års åldern och sa till mig jag vet att du har diamanten och jag fråga vem är du och han sa jag är Max farfar. Jag sprang och tog alla mina saker från mitt hem och springer till acropolis och gömmer mig där så han kan inte ta diamanten. Jag var nervös att han skulle hitta mig eller döda mig eller ta diamanten. Jag ser min kusin nere vid gatan och jag skriver hans namn så han hör mig o springer upp till mig. Jag säger till han att han ska ta diamanten och gömma den nånstans långt borta och då sa han att hans pappa bor i Mesopotamien och det ligger bredvid Irak så sa han kom med mig. Nästa dag … Jag är på en stor båt just nu och är påväg till Mesopotamien med min kusin och båten skakar ganska mycket men det är lugnt tycker jag. Jag ser en stor båt åka emot oss och det är jätte många människor i den båten och dem alla siktar sina pistoler mot oss och tar fram deras stora bomber och skjuter dem mot oss så hela båten sjunks ner och jag är under vattnet. Jag försöker simma upp och jag ser diamanten flyter runt vattnet och jag tar den och ligger den i min ficka. En kille drar upp mig till hans båt dem som sköt mot oss sen säger han att ge oss diamanten eller måste du vara ledaren i vår arme för deras ledare har dött och jag kunde inte välja nåt så jag gick med i deras arme och åkte till Mesopotamien med dem med deras båt. 5 timmar senare … Jag ser Mesopotamien nu och det är en stor flod med många människor som bor bredvid den. Jag springer till mins kusins mammas hem och måste säga att hennes son har dött i båten och jag måste också gömma diamanten hemma hos henne. Jag ger henne diamanten och säger göm den nånstans hemma hos henne och hon gömde den i hennes källare. 1 dag senare … Jag och min nya arme är tillbaka i Athen och ska kriga med min gammla arme i en stor arena och 30 tusen människor kommer kolla på den har matchen. Jag har en stor plan att jag skulle i matchen gå tillbaka till mitt gamla lag och kriga mot det andra laget som försökte döda mig. Nu har matchen börjat jag springer till andra sidan där mitt gammla lag var och sa till dem att jag aldrig skulle svika dem sådär och att jag är fortfarande i deras arme och vi började direkt o kriga emot den andra laget och vi håller på redan att vinna. 1 timme senare … En i deras lag kom mot mig och la en kniv rakt i mitt ben så jag ramlade och jag ut från arenan och jag kunde inte ens stå upp vi förlorade matchen och alla i mitt lag försökte hjälpa mig men det gick inte mitt ben kunde inte ens göra på sig. En av mina vänner sa att jag måste klippa av mitt ben och att det skulle blivit bättre så.

50 år senare
Nu är jag 70 år gammal och jag har bara ett ben och kommer säkert dö snart min sista match är idag i acropolis och det är mot Max son och han kommer säkert vinnna matchen för han är runt 30 års åldern och han är också mycket större än mig om han vinner får han diamanten som har varit gömd i 50 år nu och ingen har hittat den. Matchen har börjat han ligger en kniv i min mage jag faller ner på marken försöker gå upp men ditt gick inte han vann matchen och jag måste ge nu hans diamant som äger till Maxs familj. Jag ger den till han och vi skakar hand tills slut. 1 timme senare … Det känns som jag kommer dö nu. Jag går till min arme som är uppe i acropolis men nu känns det påriktigt att jag dör. Jag ramlar ner och kan inte andas mer. Jag dör nu i acroplois.

Av: Damon

Livet i Rom

328 e.Kr. Rom tisdag 21 maj
Idag är det ovanligt varmt för att vara maj. Fåglarna kvittrade så vackert när jag satt där i innegården med benen vilandes i poolen. I mitten av poolen står en vacker staty av Afrodite – gudinnan av kärlek och skönhet, det är från henne jag fick mitt namn efter. Idag ska jag träffa honom igen, åh va jag längtar, dock vet jag att far och mor aldrig skulle tillåta detta. Jag önskar att vi en dag bara kunde fly iväg, någonstans långt, långt borta, då menar jag till exempel Lutetia eller Londinium. Däremot kommer det ta en lång tid att samla ihop pengarna för att ens kunna ta oss dit… Jag är även rädd för att far kommer hitta en man åt mig snart, jag vill inte bli bortgift. Jag förstår ju att det är bara för mitt bästa men ändå, jag kommer aldrig riktigt vara glad i hans sällskap om jag inte får vara med den jag älskar. Far har sökt efter en man till mig sedan två månader sedan, då det var min tolfte födelsedag.

Idag tog han med mig till Colosseum och vi tittade på gladiatorerna, vi fick så klart sitta längst upp eftersom, vad skulle de tro om jag tog med honom och vi satt längst fram? Fast egentligen är det skönare att sitta här uppe eftersom jag inte får något blodskvätt på mig. Jag har aldrig riktigt förstått varför någon vill titta på när två personer slår ihjäl varandra, jag menar, är det här vad mänskligheten har kommit till? Aja, de får väl göra det om de vill, jag ska inte lägga mig i. Efter det gick vi till marknaden och jag köpte varsin macka till oss, det är det ända som jag kan ge honom just nu, han är ju en plebej och jag är en patris. Om jag än kunde så skulle jag köpa honom världen, jag hoppas att jag en dag kommer kunna göra det.

329 e.Kr. lördag 11 juli
Idag var far på extra bra humör, vid frukostbordet utropade han stolt för mig, min mor och min bror Ares nöjt att han ”äntligen hade hittat en man åt Afrodite”. Mitt hjärta sjönk men mor log brett och sa att ”det här skulle vi fira”. Far berättade också att han skulle komma imorgon vid gryningen och spendera dagen med oss så att jag inte skulle smita iväg med ”fattiga ungkarlen Adonis” innan, far ville även att jag skulle bete mig bra och artigt. Jag funderade på att rymma med honom ikväll, vi hade planerat väldigt länge nu för det här ögonblicket – faktiskt lite mer än ett år. Så efter middagen den dagen skrev jag ett kort farväl på en bit papyrus jag hittat i min låda. Jag snyftade till men intalade mig själv att när allt det här var över så skulle det bli bra. I en av väskorna jag äger packade jag ner lite kläder och saker vi skulle behöva. Med en sista suck lämnade jag huset där jag växt upp, lärt mig gå, sa mitt första ord och såg min bror för första gången, här hade jag spenderat mina 13 år och troligtvis skulle jag inte se det igen, någonsin. Jag tittade tillbaka på huset och bestämde mig för att i alla fall säga farväl till min bror, jag tassade tyst upp för trappan som ledde till hans rum. Plötsligt knarrade en planka jag råkat trampa på och jag stelnade till men ingen hade hört det så jag fortsatte upp. Jag böjde mig ner bredvid min bror och viskade: ”Farväl” han började då röra sig så jag skyndade ut och vände mig en sista gång mot huset, det här var mitt sista farväl.

334 e.Kr. tisdag 21 mars
Idag var det min 18:de födelsedag och han uppvaktade mig i vår sängkammare. Jag kan inte fatta att det redan har gått nästan 5 år sedan jag rymde hemifrån, jag har inte hört något från mina föräldrar sedan dess vilket är förståeligt eftersom jag gjorde något som ingen tonåring skulle ha gjort men… Jag är glad här och vi har fått ett tillskott i familjen också, han heter Ares efter min bror och är nu 3 år. Han är liksom ljuset i familjen, full av skratt och har alltid ett brett leende. Vägen hit var tuff och svår men vi klarade av det, 1 helt år tog det att ta sig hela vägen från Rom till Londinium. Vi liftade med olika personer, stannade till i Lutetia på vägen och bodde hos en väldigt trevlig familj där i en månad. Under den tiden kunde vi få jobb och samla ihop pengar för att kunna fortsätta vår resa. Men nu är vi här och har fått en jättefin lägenhet för inte mycket pengar. Här i Londinium är det kallare än i Rom och människor är blekare och ser inte ut som oss, det var svårt i början eftersom ingen förstod oss när vi talade. Adonis och jag gifte oss nyligen i en kristen kyrka och det var den bästa stunden av mitt liv, att gå igenom ceremonin, att lämna kyrkan och veta att den här personen kommer jag spendera resten av mitt liv med. Självklart kunde vi inte säga att han var en plebej och jag var en patricier så vi hittade på andra efternamn åt båda oss. Adonis är ute just nu och handlar mat och han kommer komma tillbaka alldeles strax så jag måste tyvärr gå nu.

336 e.Kr. söndag 11 augusti
Idag har det varit en av de svåraste dagarna av mitt liv och jag ska berätta varför. För 5 månader sedan fick Adonis en erbjudan till att bli soldat. Han tackade ja till erbjudandet på grund av hur mycket pengar han skulle få för det. Han, tillsammans med flera andra personer från Londinium skulle åka ner till ett militärläger som låg på gränsen till Rom för att utbilda sig. Han var så stolt över att de hade valt honom och log när han sa farväl till mig, han lovade att komma tillbaka när utbildningen var slut men så skulle det tydligen inte bli… Idag på morgonen fick jag ett brev från Rom där det stod ”Tyvärr attackerade Perserriket den blivande Legionen utanför Rom, de hade inte en chans och det fanns inga överlevande”. Det kändes som om hela mitt liv rasade ihop och vi som just hade fått tvillingarna Jupiter och Juno som vi döpte efter Adonis syster och bror. Vi hade allt vi kunde önska oss och så skulle det här hända? Ingenting kommer vara densamma längre. Men jag har tre barn som jag måste ta hand om så det är inte rätt tillfälle att tänka på det här nu… Nu hör jag Juno gråta så jag måste gå…

Av: Ebba

Gladiatorn Lucius

På väg till Colosseum – Tredje dagen på veckan 29 Mars 44 f.kr

Jag åker emot den största och mest kända arenan som någonsin har gjorts i Rom. Jag känner mig så hedrad. Men den enda nackdelen är ju att jag måste bo i ett hyreshus som ligger nära Colosseum där jag ska vila i ungefär 2 dagar. Jag ser en stor akvedukt som leder in mot Terme de Caralla som är ett av de största badhusen i Rom. Jag har varit där några gånger men här ifrån såg den mycket större ut.

Inuti Colosseum – Sjätte dagen på veckan 44 f.kr

Jag har vilat i ett hyreshus och är nu utvilad men jag är ändå inte så redo inför fajten. Just nu sitter jag i ett mörkt rum som ligger i Colosseum och funderar över vad som skulle kan hända. Kommer jag att överleva eller dö? Vem kommer min motståndare att vara? Jag tänker tillbaka på min senaste fajter som jag har kört. Min senaste match var mot Velius Matinus som var en slav från Makedonien. Jag kommer ihåg att jag slog ner Velius med min sköld och sedan väntade jag på publikens svar. Alla hade tummarna pekandes neråt mot den sandiga och hårda marken. Det betydde att jag vinner matchen men måste avsluta en oskyldig mans liv. Jag svingade mitt svärd in i luften så att solens varma strålar reflekterades av mitt svärd av järn och anföll Velius med mitt svärd och han dog.

Men nu fokuserar vi mer på vad som händer just nu. Jag väntar på att mitt namn ska bli kallat men jag är inte riktigt säker på vem jag ska slåss emot. Jag såg en soldat kalla på mig. Jag hörde honom viska ” Det är dags Lucius”. Jag vet fortfarande inte om jag är redo men jag antar väl att det är för sent nu. Nu är det dags att antingen vara en respekterad person som folk ser som en förebild eftersom att detta är min sjunde match på en vecka nu. Eller ett misslyckan som Roms onda medborgare hatar. Jag väntade på att min motståndare skulle komma ut. Sedan så jag en man med en djup röst säga” Nu kommer Favion även kallad den store!”. Namnet lät oroande men när jag väl såg min motståndare blev inte bara jag men alla som satt i publiken chockade.

Oväntad motståndare – Sjätte dagen på veckan 44 f.kr

Från andra sidan kom en ilsken tiger ut. Men nu vet jag varför den kallades den store. Tigern var stor och hade väldigt tung och bra utrustning som var gjord av guld och silver som kostade en förmögenhet. Jag kände hur flera kalla droppar svett rinna nerför min panna och hörde hur publiken jublade Favion. Jag drar ner masken skydd och tittar på hur vakterna släpper kedjorna och springer in och stänger porten efter sig. Favion kommer rusandes mot mig och hoppar men jag lyckades ändå att ducka undan honom. Jag tänker för mig själv att min taktik är att få tigern trött så att jag kan attackera den med mitt svärd. Jag springer runt i cirklar och han jagar mig. Men jag är inte tillräckligt snabb och Favion river mig med sina vassa klor och jag får ett stort rivsår på ryggen. Men jag lyckas äntligen få honom trött jag hugger honom och han blöder från flera ställen på kroppen. Nu jublar folket ” Lucius” flera gånger och pekar sina tummar neråt. Men jag slänger ner svärdet och låter Favion leva. Favion lider och jag tittar upp på alla patricierna som slänger ner saker och skriker fula ord. Jag skriker ” Kom ner hit och så får ni se hur enkelt det är att döda ett oskyldigt djur som är tvingad att slåss mot män med svärd”. Jag lämnar arenan utan någon tvekan och ska nu åka tillbaka hem och ska vänta på min nästa fajt.

Av: Sulaiman

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Colosseum
http://www.romulus.nu/roms-sevardheter/rom_caracalla.htm
https://www.so-rummet.se/kategorier/gladiatorer http://varldenshistoria.se/civilisationer/romarriket/hur-manga-vaningar-hade-romarnas-hus