Etikettarkiv: hera

Guden Zeus

Måndag 7 juni år 768 f.kr
Jag, den mäktigaste av alla gudar, gifte mig idag med min älskade. Jag såg genom sovrumsfönstret hur två hästar med vagn rullade upp mot dörren. Det var min framtida frus specialskräddade klänning, som hade flera insydda blänkande diamanter och en guldig mjuk textil. Klänningen skulle min syster Hera bära under vårat bröllop. Klockan hade precis slagit elva och jag och min hustru begav oss mot matsalen för att äta en mäktig måltid med hela familjen innan bröllopet skulle inledas.

Genom fönstret såg jag hur de fyra vita hästarna släpandes på en stor vit vagn rullade upp mot ytterdörren. Ut ur hytten steg chaufför ut med en svart kostym, svart hatt och en stilig mustasch. Han höll upp dörrarna till hytten. Jag hjälpte min och de begav sig mot slottet där ceremonin skulle hålla hus. Vi kom fram till slottet och mötes av en stor folksamling som applåderade, såklart de applåderade jag är den mäktigaste av dom alla. Jag gick in i salen hållandes i min hustrus hand med tunga fotsteg. Ceremonin blev klar och en fest blev det ingen av för jag är inte så förtjust i fester så jag spenderade resten av kvällen med min blivande fru i vårat slott med en stabilt lagad middag.

Torsdag 17 juni år 768 f.kr
Det har gått 10 dagar sist jag skrev här och jag har redan tröttnat på min fru. Hon tror att hon blir mäktigare än mig om det är ett förhållande mellan oss, jag måste bevisa för henne att jag är den mäktigaste av allt och alla. Jag är alpha omegan över alla omegas jag är den mäktigaste av alla. Jag tänkte på hur jag kunde få Hera o känna sig mindre speciell, självklart så skulle jag bara ha fler fruar då skulle nog hon känna sig mindre speciell. Jag sa åt min högra hand Karl att gå ut och innan solen gått ner vart tillbaks med fyra nya fruar för att göra Hera avundsjuk. Klockan har precis slagit sex på eftermiddagen och jag tror att Hera börjar känna sig mindre speciell, jag ligger här och flörtar med en kvinna efter den andra. Hera har inte reagerat på något speciellt sätt men hennes samtalston har blivit lägre och attityden har förändrats och blivit mycket trevligare.

Söndag 27 juni år 768 f.kr
Ytterligare tio dagar har gått sedan jag skrev på denna blogg och en hel del har ändrats på dessa dagar, Hera har äntlige förstått att jag är den mäktigaste som finns och att hon ej har lika mycket makt som jag har. Jag och också lämnat dom fyra andra fruarna och har bara ett förhållande med min kära hustru Hera. Vi två har kommit betydligt mycket närmare varandra på sistone, det känns som att vi är kära på riktigt nu i varandra och inte olyckligt kära.

Av: Johan

Källor jag använt:
Grekiskmytologi.se
Ms.ingeborg
Ms.brander
Wikipedia.se
So-rummet

Zeus – Överguden

16 Augusti 290 f.Kr – Om mig, Zeus
Hej bloggen! Jag heter Zeus och jag är den störste guden i det antika Grekland. Jag bor på Olympen. Ett högt berg kan man väl säga?

Jag har tre systrar och två bröder, Hera, Hestia, Demter, Hades och Poseidon. Trots att jag är övergud så är jag inte perfekt och har inte koll på allting. Jag är gift med min syster, Hera. Det enda problemet jag har med Hera är att hon försöker stoppa mig från att ha förhållande med andra kvinnor… både gudinnor och vanliga kvinnor. Jag utnyttjar min makt för att imponera på kvinnorna. Ett exempel är att jag blev förälskad i den vackra Leda och för att komma nära henne förvandlade jag mig till en svan. Ett exempel på mina trick. Jag är ju trots allt en gud och kan förvandla mig till vad som helst, vilket jag gör ganska ofta. Jag är ju chef över alla de andra gudarna, jag är ju ändå den högste. Jag får gå in och medla när det är konflikter mellan gudarna.

Jag blev uppfostrad i hemlighet i en grotta på ön Kreta, då nymfen Adamanthea tog hand om mig, det är så kul att Adamanthea hänge upp mig i ett träd så jag var varken på marken i havet eller i himlen. Jag kan ha kommit från ett träd eller mitt ute i havet det kan vad vara vad som helst. Min symbol är blixten. Blixten är ett offensivt vapen jag har.

Jag har många barn, med flera kvinnor… vilket är lite konstigt enligt många men du vet, inte enligt mig 😉

Jag har ett stort tempel i Olympia, där anordnar man till min ära olympiska spel vart fjärde år. Nu har jag skrivit nog, nu måste jag gå och lägga mig.

30 juni 330 f.Kr – Jag ska hämnas

Hej igen! Nu har jag fyllt 70 år och det var ett tag sen vi såg senast, jag har nu gått i pension och jag är fortfarande den störste guden och kommer att förbli den största vilket är kul. Innan jag glömmer så kan jag berätta om vad jag fick veta när jag fortfarande i ungdomen, När jag blev lite äldre så fick jag veta vad som hade hänt med mina systrar som hade försvunnit, det var Kronos som hade slukat de. Så då tänkte jag hämnas. Jag tänkte då ut en bra plan för att lura Kronos genom att först bli hans tjänare. Jag var först så nervös att det skulle gå fel… men. När jag blev hans tjänare fick jag jobbet att ta hand om mat och dryck (d.v.s vin). Min ide var att blanda vinet med giftig murgröna så Kronos skulle spy upp de andra barnen, det lyckades! Men det var inte bara barnen som spyddes ut, utan även andra gudar. Som tack så fick jag blixtar som försvar om nåt skulle hända mig. När jag kom hem så hade Hera nog med att jag hela tiden skulle gå och träffa någon annan.

Vid den tidpunkten så var jag lite orolig med vad som skulle hända sen… Hera hade samlat ett gäng personer som skulle gå emot mig, då han jag inte ens tänka på mina blixtar jag hade fått, nåja de försöker ta ner mig, första gången lyckades de i några sekunder men andra gången var jag redan förbered med mina blixtar så då vände de sig om eftersom de inte vågar… hihi det kanske inte var så dumt att jag fick Kronos att spy upp all olika sorters gudar. Det var ju ändå tack vare det jag klarade mig. Den största uppdateringen är att jag och Hera är kära igen. Livet har gått fort, lite för fort. Det kändes som att jag var 20 igår när det var 40 f.kr emellan. En annan sak som jag fick veta av Hera några dagar sen var att hon hade stått ut med att jag träffade andra kvinnor utan att säga nånting, för att hon inte vågade. Speciellt när det var fel säsong att odla (när man sår frön, allt tar sin lilla tid, eller om det är dåligt väder eller till och med om det skulle översvämma skörden) eftersom nästan allt vi äter kommer från en massa odlingsmark. Utan den så var det ont om mat, och hon trodde väl att jag inte skulle låta henne ta med sig mat om hon skulle vilja ge sig av. Såklart jag skulle ge henne mat!

Av: Love

Källor: Mytologi.nu, Wikipedia, Unga fakta

Hefaistos

Guld Tronen – 9 december 689 f.Kr.

Jag tänkte att jag har varit på den här ön i några år nu och det kanske var dags att återvända hem. Den släta sanden och träden med saftiga apelsiner har blivit lite tråkiga. Det var också ett bra tillfälle att hämnas på Hera. Jag avskyr hennes klänning som är vitare än självaste Parthenon och såklart hennes tusentals guldsmycken som hon tycker är så viktiga. Heras personlighet är nog värre för att hon tycker att hon håller ihop gudarna som en familj men ingen ser att hon faktiskt vill ha perfekt familj. Det jag vill säga är att hon egentligen är ganska ond på insidan. Jag fattar nog lite att hon inte vill ha någon som har rostig skrott för ett skägg men att kasta mig ner för ett berg kanske var lite överdrivet. Hon tror såklart att hon är best och om någon inte tycker det, kommer nog hon göra dig till en katt eller något annat värdelöst djur. Hur som helst tänkte jag göra ett nät för att fånga henne men tillslut kom jag på att jag kunde göra en gyllene tron till henne som hon skulle sitta fast i. Däremot kan jag nog inte börja jobba på den än för att jag förstörde min mejsel och det enda guldet när jag gjorde misstaget av att vara i två ställen på samma gång. Medans jag mejslade guldplåten till tronen var jag också på en teater i Aten. Det var en komedi och jag blev lite för intresserad att jag glömde att jag jobbade hemma på guldet. Resultatet var en sönder bit av guld och en trasig mejsel. Jag borde berömma Dionysus för att teater är den enda bra saken han har gjort. Teater kan göra dig så inne i historien den berättar, att det verkligen känns att det är på riktigt.

Heras förnedring – 2 juli 687 f.Kr.

I förmiddags blev jag äntligen klar med tronen till Hera. Den blänkte så mycket att man inte kunde glo på den för länge men så klart kunde inte Hera motstå. Tronen fångade henne och tog hennes krafter också. Skräcken i gudarnas ögon var enorm och de var lite skämda att de inte kunde göra någonting. Även Athena, visdomsgudinnan, försökte få ut henne men hennes försök var patetiska. Det tog inte lång tid tills de insåg att bara jag var den enda som kunde få ut Hera. Om det är en sak som jag vet om gudar är att de känner sig maktlösa och svaga när de frågar andra om hjälp så de skämdes ännu mer när jag kom till Olympus. Såklart ville jag också ha något i gengäld så de lät mig bli en av Olympierna och gav mig Afrodite till fru. Det var lite konstigt för alla vet att Afrodite egentligen gillar Ares. Efter det spendera jag resten av dagen att designa om tronsalen i Olympus för att den såg helt förfärlig ut. Vägarna var bleka och det var den tråkigaste salen jag hade sätt, men tronerna var värre. De var alla samma! Efter jag hade gjort om det lite, såg det mycket bättre ut. Vägarna blev mer färgglada än en skål full av frukt och tronerna reflekterade allas personlighet. Dionysus tron hade vindruvor och växter runt den och Ares såg nästan ut som en blodig stridsvagn. Själv valde jag en mer simpel glänsande tron gjord av guld, koppar och silver.

Perserna besegras – 25 september 490 f.Kr.

I en månad har Perserna och Atenarna krigat så det var lättande när jag vaknade idag och det var över. Efter ett hektiskt krig kunde Aten med hjälp av Plataea driva tillbaka Perserna. Om jag själv får säga, var det här helt onödigt. Aten hade bara skickat lite soldater för stöda Ionia med deras försök att störta Persiska riket och det var nog smart för att alla kunde ha levt utan Perserna. De var liksom inget speciellt. Visst var Perserna de första att tillverka och använda pengar men det skulle någon göra tillslut ändå. Jag tycker inte att det är dåligt at Aten förlora många män för att maskiner kan göra allting mycket bättre. Kriget var nog ändå ganska hektiskt. Båda arméerna stormade mot varandra som flugor flygande mot något starkt ljus. Blod målade gräset mörkrött och män låg livlösa som dockor på marken. Tillslut kunde Atenarna driva tillbaks Perserna och segra. Atenarna skulle nog inte ha vunnit om deras självkänsla inte var så hög. I alla fall, uppe i Olympus har inte mycket hänt de senaste hundra åren. Jag har fortsätt dekorera och förbättra arkitekturen i alla rum med hjälp av Athena. En förmån till att jag nu är en av Olympierna är att personer nu har börjat offra saker till mig och i retur ger jag de idéerna till nya uppfinningar. Det är ganska otroligt hur människornas pluttiga hjärna ens kan tänka för sig själv. Nu har jag inget mer intressant satt säga men jag hoppas någonting spännande händer åter.

Av: Lukas