Etikettarkiv: krig

Man esmam Farhad hast- Jag heter Farhad

Måndag 4 augusti IVVIIX – 469.fk

PIIIIIIIP! Det var militär chefen som visslade i sin pipa för att väcka oss 400 barn, klockan 05.00 på morgonen. Jag och min kompis Nima gick ner från våningssängen, han var på andra våningen och jag var på den tredje. Vi stod i ett led o kolla spikrakt framför oss och vi vågade inte ens svepa förbi en blick på något annat än den ljusbruna väggen mittemot. Generalen gick med bestämda steg tvärs över salen och ropade upp våra namn en efter en. Direkt efter att generalen hade sitt upprop så gick vi ut för att träna i 6 timmar precis som en vanlig dag. Jag var så tröt på att träna så mycket, jag är ju bara ett barn jag ska inte behöva träna till militären när jag är fjorton år. Bode jag och Nima var helt och hållet emot det här med att barn ska träna till krig. Vi ville att det skulle vara fred i landet vi bodde i.

Imorgon ska jag träffa min familj för första gången på fyra år, jag var så nervös. Tänk om min familj inte ens vill se mig eller tänk om de har glömt bort hur jag ser ut. Jag var upp hela natten och tänkte på vad jag skulle säga när jag träffar de. Hoppas bara att det går bra.

__________________________________________________________________

Torsdag 17 mars IVVIIIX 479.fk

Idag var den jobbigaste dagen i mitt liv, snarare veckan. Vi hade vårt fjärde slag för den här veckan mot Turkiet. Vi van tre av slagen överlägset men de två senaste har turkarna vart väldigt starka och de har nästa tagit ner hela vår trupp. Jag kände att det här kan vara mitt sista slag och att det kommer vara slut för mig och mitt hemland Iran. Landet som jag har kämpat för i hela mitt liv, landet jag har växt upp i och landet som jag skulle skyddat med mitt liv. Det vi har tränat för hela vårt liv räcker inte till tänkte jag.

Att se min bästa kompis gå bort framför min näsa är det värsta som hade hänt mig. Det var inte vilken kompis som helst heller det var en kompis som jag hade känt sen jag var liten. Vi sprang upp för en backe och där kom det 7/8 turkar med spjut och kasta de på min kompis Nima. Jag kunde inte göra något åt det och bara var tvungen att evakuera och fly innan de tar mitt liv också. Det kändes dåligt att bara låta min bästa kompis kropp ligga bland de äckliga turkarna medans jag flyr.

Jag ska göra allt för att få min kompis hämnd!

__________________________________________________________________

Söndag 23 oktober IVIIXVI 486.fk

Idag hade vi den stora ceremonin i mitten av staden för att fira vår vinst mot turkarna. Det var en lycklig dag och alla i staden hade samlats för att fira våran vinst. De rika affärsmännen var exalterade för att få nya slavar. Vi hade fått nytt folk i landet med en annan kultur, nya maträtter, nya vapen och ny livsstil. Allt var bara så perfekt idag. Jag som trodde att vi skulle förlora striden mot Turkiet hade nämligen helt och hållet fel. Men vi hade väldigt tur att vi hittade en omväg runt ett berg för att komma bakom motståndarna och vinna kampen.

Jag var så stolt över mig själv, att jag vart med i mitt första krig och kommit hem oskadd och hell. Det kändes också väldigt bra att få träffa sin familj nu igen efter sexton år. Mina föräldrar hade säkert vart jätteoroliga över mig.

Vi firade kvällen i staden och drack massor av vin och åt gott kött. Det vara den bästa dagen någonsin. Men striderna är långt ifrån över, kungen ville alltid ta över mer land och större ytor så därför ska vi fortsätta att träna och så får vi se, det kanske blir ett nytt krig imorgon.

__________________________________________________________________

Av: Robin

Källor:
Klassen (information från lektionerna)
Historia boken
Wikipedia
SO- Rummet

Livet som en soldat

7 Maj 405 f.kr. Aten
Jag brukar inte må dåligt men det här är en helt annan grej, om bara en vecka ska vi, Aten krigas mot Sparta. Vi har också hört om att Sparta är OTROLIGT stark och vi förväntar oss mycket starka motståndare, vi har till och med hört om deras krigarkvinnor. Kvinnor i Aten krigar inte, de sköter hushållet och sånt och jag visste inte att kvinnor kunde slåss. Jag är egentligen inte mer än en vanlig soldat. Men alla borde ändå börja träna för kriget nu, för vi vill inte förlora… Ingen vill väl det, eller? Detta är det första kriget mellan de två största stadsstaterna, i alla fall vad jag vet. Det är rätt så sent nu och jag behöver nog sova, bara en vecka till…. fingrarna korsade.

14 Maj 405 f.kr. Aten
Kriget ska börja snart… jag är väldigt, väldigt nervös. Vår arme hade tränat varenda dag sen förra året och känner oss ganska redo, men det hindrar inte mig från att fortsätta vara nervös. Jag är en skicklig båg-skytte och min specialitet är min förmåga att sikta. Men själv klarar jag inte en hel KOLONI. Men som tur är Atens arme mycket stort och är väldigt starkt – Oj nu ser jag skeppen vid horisonten, det måste väl vara Spartas krigsskepp. Måste gå, önska mig lycka till!

28 april 384 f.kr. Kreta
Kriget går uselt, men ja, jag lever fortfarande och jag lyckades fly. Jag var en av de få som lyckades att fly. Det har varit ett väldigt stort krig och jag dog nästan, jag hade blivit träffad av en pil i vänstra arm och det har fortfarande inte läkt. Min utrustning i rött och svart hade blivit splittrad i två halvor av en man med stålspikshandskar och mycket stark utrustning som hoppade på mig, jag spelade död för att han inte skulle mosa mig och gissa vad som hände? Det funkade! Jag hade vikt undan just i tid och det såg ut som om att han träffade mig med handskarna. Sparta hade tydligen samlat andra grekiska imperium för att kriga emot oss. Det var som 10 mot 1, gud vet om det var ett mirakel eller inte, men ändå överlevde jag kriget, jag antar att man får tacka Gud. Just nu ser det rätt så dåligt ut för oss. Det var mycket blod och döda människor låg överallt, torget var en skräphög fullt med döda soldater och husen hade rasat, det gick faktiskt helt okej på början men när vi till slut upptäckte att det var mer än EN stadsstat… jag vill nog inte gå in fler detaljer för det var hemskt…så tillslut övermannade de oss. Vi är nu under deras kontroll men allt kan hända och man vet inte när, så man får väl bara hoppas på det bästa.

Av: Kevin

KÄLLOR:
SO-RUMMET
MIMERS BRUNN
WIKIPEDIA
LEVANDE HISTORIA BOKEN

Mitt liv som krigare i Sparta

Torsdag den 29 februari 451 f.Kr Sparta
Mitt liv har inte varit det bästa livet som finns för att i Sparta brukar man ha ett väldigt tufft liv. Tills jag blev fem år gammal var mitt liv väldigt bra, sen kändes det som att jag ville ta självmord. Att leva i Sparta var inte enkelt man fick bara bo med sina föräldrar tills man blev fem år gammal. Efter det fick man gå till militärskola för att i Sparta var det en lag för killar och tjejer, vilket många hatade. De sa att de hade det för att fler i Sparta skulle bli starka krigsmän.

Första dagen när jag gick dit trodde jag att det var ett slags gladiatorsspel som jag var med i. Därför blev jag rädd och det kändes som att jag ville ta mitt liv. Efter förklarade de att det var en militärskola. De visade runt i skolan, vad man skulle göra, vad man skulle äta, när man ska vakna, vilka övningar vi skulle träna. Flickorna skulle vara i militärskolan med killar och träna med dem. När man var där så var naturen ganska bra då menar jag att det inte fanns sopor i naturen. Militärskolan var ganska stor det fanns en stor byggnad med 8 våningar 4 våningar var för sov-plaster, 2 våningar för läran alltså där man lär sig att skriva och läsa, 2 våningar för matsal. Sedan fanns det 4 planer för hinderbanor fast det var olika för olika nivåer., det fanns en löpningsbana, en plan för att fäkta. 4 planer för brottning och spjutkastning. Alla hade normala kläder på sig. För killar hade de fibula som täckte magen, det var en brosch som fungerar som säkerhetsnålar vi använder idag. Fillet var ett tygband som knutits fast i håret. De hade ett bälte av läder vid midjan. Chition var vad som täckte den nedre delen av kroppen, det var ett linnetyg som viks längs kroppens vänstra sida och hålls på plats vid skuldrorna med fibulor. Flickorna hade också på sig fibula, chition och ett bälteläder vid midjan som killar. Till skillnad hade flickorna himation som var en rektugual schal som kan draperas på olika sätt.

Andra dagen skulle vi vakna klockan 6:00 på morgonen, då åt vi lätt kornsgröt eller bröd och vin som pålägg skulle vi ha getost och oliver. Sedan skulle vi i 4 timmar lära oss skriva, läsa, sjunga och hålla tal(retorik). Sedan skulle vi klara en hinderbana, vilket tog en och en halv timme. Sedan vid klockan 12:00 skulle vi äta kött. Sedan skulle vi para ihop oss och fäkta i 3 timmar och jag brukade para ihop mig med Socrates. Han var en annan kille i vår militära skola. De flesta i vår militära skola brukade säga att jag och Socrates var för starka, jag brukade svara att mina föräldrar tränade mig innan jag gick i den här militär skolan fast Socrates brukade träna sig på nätterna när han inte kunde sova. Sedan skulle man springa 200 meter och vila i 5 minuter i 2 timmar. Sedan skulle man träna spjutkastning i en halv timme. Sedan skulle man äta mat vid klockan 19:00 då åt man fisk med ris. Klockan 20:00 skulle vi träna brottning i en och en halv timme. Klockan 22:00 skulle vi sova.

Det här skulle vara vår rutin tills vi blev 20 år gamla, fast ju äldre man blev skulle man göra mer fys. Då menar jag att t.ex. när man var 5 år gamla skulle man göra 10 armhävningar fast när man var 15 skulle man göra 25 armhävningar. Sparta var republik, de ville ha en stark armé och det var därför de ville ha militär skola från barn som var 5 år till vuxna som var 20

år. När jag och Socrates blev 20 år gamla och skulle gå till militär skolan för sista dagen kom chefen av militärskolan. Han ville berömma oss och säga att vi var vald till den Spartanska armé när de behövde kriga mot andra länder.

Fredag den 21 Juli 430 f.Kr Sparta
Jag hade äntligen fyllt 30 år. Det var en speciell dag jag skulle komma ihåg. Det var så viktigt för att det från idag kan jag gifta mig. Efter 3 dagar så hittade jag en kvinna jag skulle gifta mig med. Hon var bara 15 år gammal och hon hette Selene. Män brukar gifta sig med kvinnor som är hälften så gamla än dem. Selene hade mycket jobb att fixa tills hon gifte sig med mig. Spartanska kvinnorna brukade vara de snyggaste kvinnorna. Selene hade gått i min militärskola innan fast eftersom hon gifte sig med mig fick hon skippa att gå i militärskolan och för att hon var redan för stark. Selene och jag skulle gå ut på krig om det behövdes. När hon var hemma skulle hon städa rummen. Selene var en av de starkaste spartanska kvinnor hon var så stark att hon kunde vara starkare än några killar i den spartanska militär skolan. När hon inte skulle vara på krig skulle hon vara hemma. När hon var hemma skulle hade hon många uppgifter. Hennes viktigaste uppgift var att föda barn som var friska och starka, om man hade tur så fick man en pojke och om man hade otur fick man en tjej. Man brukar säga det för att man tyckte att om man hade en kille var den stark och slapp att ta hand om hemmet medans flickorna behövde göra det. Om man hade tre barn och en av de var killar, två av de var flickor brukade föräldrarna lämna de vid havet så de dog för att de hade uppgifter att ta hand om. Förutom att föda barn hade kvinnorna mer uppgifter att ta han om, t.ex. som att de behövde bland annat städa rummen, laga mat(om männens släkt skulle komma hem behövde hon laga maten helt själv). Kvinnorna skulle också ta hand om hushållet.

Tisdag den 10 augusti 425 f.Kr Sparta och Aten
En dag bjud jag Socrates och hans fru Kosmo hem till oss, så att de kunde hälsa på varandra för att det var länge sen jag och socrates träffades sist. Efter vi hade pratat skulle vi äta mat, Selene gick irriterad till köket och lagade mat. Hon lagade Kött med vin och bröd med oliver som pålägg i brödet. Kosmo och Socrates tyckte att maten var gott, de ville berömma Selene. Efter en liten stund skulle Kosmo och Socrates gå hem fast sen kom det ett brev till oss. I brevet stog det att det kom från kungarna i Sparta, där skrev de att alla kvinnor och män skulle samlas vid en plats. Sedan springde vi dit , de två kungarna höll ett tal om att vi skulle kriga mot Aten efter vad de gjorde i kriget mot perserna. Kungars taktik var att atteckera från baksidan av Aten eftersom där vid baksidan har de inte mycket skydd och de skulle också inte vara bereda på kriget. De delade in oss i krig armé. Krig armé ett var de som var längst fram och krig armé 20 var längst bak. Selene och Kosmo var i krig armé 14,

Jag och Socrates var med i krig armé 20. Till Aten seglade vi båt, varje båt var stor det fick plats med 500 människor, fast varje armé var bara 300 människor så båten blev inte full.

När vi kom dit kändes det inte som en seger för att våra 7 första armé blev dödade och då hade vi lika mycket folk som krigade. De dog av spjutar. Sedan efter kändes det som att vi kom tillbaks för att vi började döda folk och 30% av Atens befolkningsarmé dog. Jag hade med mig 20 spjutar, Jag började sikta på en person fast missade sedan efter märkte jag att jag inte siktade några. Sedan efter siktade jag några och med kraft efter träffade jag honom exakt på hans hjärta. Sedan sprängde jag snabbt till armé 14 och en stor stark människa skulle döda Selene med ett spjut fast efter putade jag henne och dödade den starka människan med min ena spjut. En annan kille kastade spjut på Selene och jag hann se det snabbt så kastade jag en sköld på henne som räddade henne från att dö. Sedan pillade någon på mig bakom, jag blev rädd fast det var bara Socrates. Han sa har du sett Kosmo, jag sa nej vänta där ser jag henne en man försöker döda henne. Spring snabbt dit sa jag, så jag tar hand om Selene. Han sprängde snabbt dit och kastade spjut från långt håll och det träffade honom sedan dog han. Efter det dödade vi nästan hela Atens befolkning, det var bara typ 20% av deras befolkning kvar. Fast vi hade bara 4 armé kvar. Jag såg en man rida på en häst jag sprängde snabbt dit och dödade honom med ett spjut. Jag tåg hästen och hämtade Selene. Sedan sprängde jag och såg Socrates med en annan häst med Kosmo. Vi sprängde ifrån kriget men då ramlade Selene och Socrates. Hästen ville inte gå tillbaks till dem och de hade skadat sig väldigt ila att de inte kunde resa upp. Kosmo hoppade på min häst och efter kom Atens armé och dödade många personer i vår armé och vi hade bara 1 armé kvar. Aten hade bara också en armé kvar. Det kom en stor man och dödade både Socrates och Selene. Han blev rädd för mig och sprängde iväg från mig. Han blev rädd för mig och sa döda inte mig och då sa jag jo, efter tog han livet av sig. Efter det dödade vår armé och deras armé många personer. Det var typ 10 personer kvar från deras armé och fem personer från vår armé med oss.

Kosmo väntade långt från krigade med hästen. Jag gick och krigade det kom 2 personer mot mig och höll i mina händer så att jag kunde inte göra mig. Fast sen såg jag en spjut under minna fötter och då tåg jag upp de med mina fötter. Jag dödade en person och sedan dödade jag den andra med samma spjut. Fast det var ju ingen från vår armé som levde förutom jag och det var tre personer från den sista armén. Den ena personen kastade spjut på mig fast sedan så sprängde jag vänster för snabbt, han missade mig och då kastade jag spjuten på honom efter. Av de två sista personerna tog en livet av sig med att gå till vattnet och druckna. Den sista var stor, stark och Atens kung. Han var snabb också. Jag sköt ett spjut på honom fast sen tog han hans sköld och så kom spjuten på skölden. Sedan sköt han en spjut på mig vid mina fötter fast sedan hoppade jag så det hamna på en vit häst fot som dog och i hästen satt Kosmo. Hon ramlade precis nära Atens kung och hon hade med sig ett spjut. Hon sköt den på Kungen och han dog. Sedan vann vi (Sparta) kriget. Vi såg efter att 6 av våra arméer gömde sig bakom någon husar och sedan seglade vi tillbaka till Sparta. När vi kom till Sparta begravde vi Selene och Socrates. Sedan efter blev jag och Kosmo hjältar i Sparta.

Av: Amaan

Källor: Fakta: http://www.grundskoleboken.se/wiki/Grekland,_Athen_och_Sparta#Vad_.C3.A5t_man.3F, https://teams.microsoft.com/
http://www.mimersbrunn.se/article?id=5374, https://tema7a.wordpress.com/2013/03/07/kvinnor-i-atensparta-jacqueline/, http://www.betyder-baby-namn.com/c/Grekiska%20namn,

Hannibal

Historisk blogg skriven av Hannibal Barca, kartagernas främste fältherre under de puniska krigen mellan Kartago och Rom. Hannibal anses vara en av världshistoriens främsta fältherrar. Den här bloggen handlar om hans stora seger vid Cannae i Italien 216 f.Kr.

1 augusti 216 f.Kr
Armén sägs vara den största världen nånsin skådat, över 80 000 soldater rapporterar mina spioner. Vi har nu varit i Italien i två år och det är dags att till slut anfalla romarnas huvudarmé. Det här slaget kommer att bli det tredje och förhoppningsvis avgörande slaget. Den som vinner den här gången kommer med säkert att vinna kriget. Min plan är att lura romarna in i en fälla, omringa dem och förinta den sista romerska armén i Italien. Vi är i Cannae i södra Italien. Det är den perfekta platsen för en strid, öppet fält omringat av höga kullar längs med floden Aufidus. Romarna skulle inte kunna fly. I min armé har jag 50 000 soldater av olika nationaliteter, mina män talar många olika språk och kommer från Afrika, Iberien, Gallien och Numida och de har följt med mig hela vägen över alperna till Italien. Vi hade med oss med 80 elefanter vid resans början, 37 överlevde färden över alperna.

2 augusti 216 f.Kr
Efter en tidig frukost var mina trupper redo för strid. Romarna stod redan och väntade på oss. Deras rustningar glänste i den starka morgonsolen. Gräset var brunt och sönderbränt och hästarna rörde upp damm på fältet. Min armé rörde sig i en formation mot romarna. Första fasen av mina stridsplan är att utplåna deras kavalleri. Min plan är att skicka en liten grupp nubiska hästkrigare med pilbågar att anfalla deras soldater på avstånd. Då kommer deras kavalleri följa efter och sen anfaller mina hästkrigare de när de är ur position. Men de vet inte att de då går rakt in i min fälla. När mina nubiska krigare flyr tillbaka har de över 1000 romerska ryttare efter sig som rider rakt in i min fälla.

Jag signalerar till mina män att anfalla och ljudet från ett högt horn hörs tjuta över fältet och hundratals ryttare stormar och omringar de romerska kavallerisoldaterna.

Det blir en blodig sammandrabbning, men det romerska kavalleriet besegras. Mina trupper hade beordrats att snabbt rida bakom romarnas infanteri, som rörde sig närmare mina huvudlinjer i förberedelse för att anfalla. Just då så springer en kort nubisk soldat med en ring i handen. Han ger den till mig och på den står det ”Lucius Aemilius Paullus” namnet på den Romerska konsulen och generalen. Jag beordrar soldaten att rida till den romerska armen och slänga ringen till de. När soldaten återvänder stannar den avancerande romerska armen 150 meter framför mina stridslinjer, chockerade. Ett högt horn tjuter över de bruna fälten och så anfaller romarna. När de bara är 15 meter ifrån stridslinjerna så hörs en ny hornsignal som signalerar mitten rankerna att vika inåt och fånga romarna. Pilar flyger, över skyn, skrik från döende soldater ekar och det gulnande stridsfältet färgas blodrött.

3 augusti 216 f.Kr
Striden har pågått hela natten, det är en riktig slakt. Över 70 000 romerska soldater ligger döda på det nu blodiga fältet. Över 5000 gallier, Iberier och Numidier har också stupat på fältet, men det är ett litet pris att betala när man tänker på hur många fienden som dött. Efter denna enorma seger var det inte bara den romerska armén som besegrats, båda de romerska konsuler hade också blivit dödade.

Av: Elliot

Källor:
https://www.youtube.com/playlist?list=PLkOo_Hy3liEIVg222yBVS38DXAE_EKF-N https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Cannae
SO-boken
Ms Branders lektioner
Andra böcker jag har läst

Alexander den Store

Min kära fader gick bort – 336 år f.Kr.

Idag var en tuff dag för både mig och alla som kände min far Philip. Min far blev mördad av en lönnmördare och min mor är helt förkrossad naturligtvis. Jag känner mig ganska orolig över mitt framtida liv som kung, nu när min fader gick bort. För mig betyder detta att jag ska bli kung över detta land. Som tur är hade min fader anställt en privatlärare till mig innan han gick bort med namnet Aristoteles. Han är en filosof, matematiker och en vetenskapsman som lärde mig och förberedde Jag inser mig själv vara väldigt smart just på grund av all kunskap jag har fått i en så tidig ålder. Aristoteles kom på att jorden var rund och inte platt vilken var väldigt imponerande. Under hela mitt liv har jag försökt efterlikna dem kända krigare Herakles och Akilles. Förvånad samt var jag släkt med dem vilket jag inte visste. Min fader hade planerat ett krig mot perserna som jag då skulle ärva. Detta är mitt största och första krig och gör detta främst för min fader. Jag har med mig 30 000 blandade greker och 5 000 hästar som jag ska ta hjälp av under detta krig.

Krigets start – Maj 334 år f.Kr.
Den stora dagen var äntligen här. Jag skulle styra det stora kriget mot perserna. Jag ville hämnas mot Dareios och Xerxes och ville ta över landet dem styrde över. Mina legosoldater blev tyvärr slaktade vilket var ganska trist. De hade då inte varit med mig under resan utan varit med perserna och blev förmodligen slaktade för denna justa anledning. Jag hade självklart snackat ihop mig med min arme innan kriget så vi hade en bra taktik enligt mig, som förhoppningsvis funkar bra. Fotsoldaten, som hette Hoplit hade skaffat sig ett nytt vapen som hette Sarissan. Sarissan var ett träspjut som var 5 meter långt och hade 50 centimeter skarpslipade metallblad i spetsen. När jag väl steg på stridsfartyget som skulle ta mig till Troja där vi skulle inleda kriget mot perserna, kändes det äntligen att det var dags. När jag hade kommit en bit i äventyret hade jag befriat många av dem grekiska städerna som blev ockuperad av perserna. Jag krigade mot perserna för min far han ville hämnas mot dem när dem hade tagit över delar och städer av Grekland. Mina soldater var väll tränade. Dem kunde ställa sig i blockformation med antigen 1,8 meters mellan rum eller mycket tätare ihop. Allt beror på situationen.

När dem väll gick för anfall med nedfällda Sarissan, blev alla skrämda över intrycket dem gjorde. Det var en nackdel för Alexander och hans arme eftersom att det skulle leda dem långt senare. Tiden gick och mitt första krig var avklarat och som tur är vann vi.

Jag har också planer att erövra en dela av Asien men det kommer senare.

Mitt förmodligen sista andetag – Juni 323 år f.Kr.
Idag mådde jag inte så bra och kände mig tyvärr sjuk. Detta kan bero på 20-procent vinet jag arbetade runt omkring, men vad vet jag. Idag är jag i Babylon och kändes att det var tyngre och svårare att andas vilket kanske var ett tecken på att min karriär börjar ta slut. Mina soldater berättade sedan och bekräftade att deras kung (jag) hade övermänskliga krafter under en period vilket gjorde att dem blev misstänksamma och trodde något skulle hända mig inom kort. Jag är bara 33 år gammal och fick möjligheten att vara kung efter min kära fader. Jag har ett barn som är på väg. Jag hade gjorde världshistoria vilket jag är stolt över. Ett sätt att beskriva mig på är smart, lång, väll tränad (alla män fick träna på dagarna och man blev automatiskt small och vältränad tack vare alla krig), ljust och krulligt hår, ljust skinn och bruna ögon. Om detta blir min sista dag vill jag bara säg till min arme att kämpa hårt och ge aldrig upp. Alla i min bostad var runt omkring mig dem senaste 3 timmarna. ”Skrek kom ut ur Alexander och sedan…” Berättar hans mor Olympias.

Av: Karen

Källor:
http://vrsso-arkiv.bloggagratis.se/2007/07/08/195949-alexander-den-store/
https://www.so-rummet.se/kategorier/alexander-den-store http://www.grundskoleboken.se/wiki/Alexander_den_store_och_Hellenismen https://sv.wikipedia.org/wiki/Filip_II_av_Makedonien
http://militarhistoria.se/serier/alexander-den-store-forlorade-aldrig http://sv.wikipedia.org/wiki/Alexander_den_store http://www.sol.lu.se/grekiska/smorgasbord/alexander-den-store/