Etikettarkiv: parthenon

Hefaistos

Guld Tronen – 9 december 689 f.Kr.

Jag tänkte att jag har varit på den här ön i några år nu och det kanske var dags att återvända hem. Den släta sanden och träden med saftiga apelsiner har blivit lite tråkiga. Det var också ett bra tillfälle att hämnas på Hera. Jag avskyr hennes klänning som är vitare än självaste Parthenon och såklart hennes tusentals guldsmycken som hon tycker är så viktiga. Heras personlighet är nog värre för att hon tycker att hon håller ihop gudarna som en familj men ingen ser att hon faktiskt vill ha perfekt familj. Det jag vill säga är att hon egentligen är ganska ond på insidan. Jag fattar nog lite att hon inte vill ha någon som har rostig skrott för ett skägg men att kasta mig ner för ett berg kanske var lite överdrivet. Hon tror såklart att hon är best och om någon inte tycker det, kommer nog hon göra dig till en katt eller något annat värdelöst djur. Hur som helst tänkte jag göra ett nät för att fånga henne men tillslut kom jag på att jag kunde göra en gyllene tron till henne som hon skulle sitta fast i. Däremot kan jag nog inte börja jobba på den än för att jag förstörde min mejsel och det enda guldet när jag gjorde misstaget av att vara i två ställen på samma gång. Medans jag mejslade guldplåten till tronen var jag också på en teater i Aten. Det var en komedi och jag blev lite för intresserad att jag glömde att jag jobbade hemma på guldet. Resultatet var en sönder bit av guld och en trasig mejsel. Jag borde berömma Dionysus för att teater är den enda bra saken han har gjort. Teater kan göra dig så inne i historien den berättar, att det verkligen känns att det är på riktigt.

Heras förnedring – 2 juli 687 f.Kr.

I förmiddags blev jag äntligen klar med tronen till Hera. Den blänkte så mycket att man inte kunde glo på den för länge men så klart kunde inte Hera motstå. Tronen fångade henne och tog hennes krafter också. Skräcken i gudarnas ögon var enorm och de var lite skämda att de inte kunde göra någonting. Även Athena, visdomsgudinnan, försökte få ut henne men hennes försök var patetiska. Det tog inte lång tid tills de insåg att bara jag var den enda som kunde få ut Hera. Om det är en sak som jag vet om gudar är att de känner sig maktlösa och svaga när de frågar andra om hjälp så de skämdes ännu mer när jag kom till Olympus. Såklart ville jag också ha något i gengäld så de lät mig bli en av Olympierna och gav mig Afrodite till fru. Det var lite konstigt för alla vet att Afrodite egentligen gillar Ares. Efter det spendera jag resten av dagen att designa om tronsalen i Olympus för att den såg helt förfärlig ut. Vägarna var bleka och det var den tråkigaste salen jag hade sätt, men tronerna var värre. De var alla samma! Efter jag hade gjort om det lite, såg det mycket bättre ut. Vägarna blev mer färgglada än en skål full av frukt och tronerna reflekterade allas personlighet. Dionysus tron hade vindruvor och växter runt den och Ares såg nästan ut som en blodig stridsvagn. Själv valde jag en mer simpel glänsande tron gjord av guld, koppar och silver.

Perserna besegras – 25 september 490 f.Kr.

I en månad har Perserna och Atenarna krigat så det var lättande när jag vaknade idag och det var över. Efter ett hektiskt krig kunde Aten med hjälp av Plataea driva tillbaka Perserna. Om jag själv får säga, var det här helt onödigt. Aten hade bara skickat lite soldater för stöda Ionia med deras försök att störta Persiska riket och det var nog smart för att alla kunde ha levt utan Perserna. De var liksom inget speciellt. Visst var Perserna de första att tillverka och använda pengar men det skulle någon göra tillslut ändå. Jag tycker inte att det är dåligt at Aten förlora många män för att maskiner kan göra allting mycket bättre. Kriget var nog ändå ganska hektiskt. Båda arméerna stormade mot varandra som flugor flygande mot något starkt ljus. Blod målade gräset mörkrött och män låg livlösa som dockor på marken. Tillslut kunde Atenarna driva tillbaks Perserna och segra. Atenarna skulle nog inte ha vunnit om deras självkänsla inte var så hög. I alla fall, uppe i Olympus har inte mycket hänt de senaste hundra åren. Jag har fortsätt dekorera och förbättra arkitekturen i alla rum med hjälp av Athena. En förmån till att jag nu är en av Olympierna är att personer nu har börjat offra saker till mig och i retur ger jag de idéerna till nya uppfinningar. Det är ganska otroligt hur människornas pluttiga hjärna ens kan tänka för sig själv. Nu har jag inget mer intressant satt säga men jag hoppas någonting spännande händer åter.

Av: Lukas