Etikettarkiv: spartacus

Spartacus – Flykten till frihet

11 Juni, år 73 f.Kr.
Den senaste tiden har varit fruktansvärd. Efter att ha rymt från krigstjänsten blev jag efter ett tag fångad och sedan såld på en slavmarknad i Italien. Därefter hamnade jag på en gladiatorskola i en stad vid namn Capua. Där skulle jag vara tills jag blev förd till arenan för att strida mot någon annan fånge, eller om jag hade haft otur ett vilddjur. Jag kunde inte vara inlåst där längre! Jag var inte den enda som kände att jag behövde fly. Så tidigt i morse samlades de flesta av oss gladiatorer på skolan. Vi tog de vapen vi kunde hitta, vilket var köttknivar och spett vi hittat i köket och kämpade oss ut från skolan. Jag har tur att jag överlevde eftersom av alla gladiatorer inlåsta på gladiatorskolan, så var det bara ca 70 gladiatorer som lyckades bryta sig ut. Det var fler än hälften av oss som dog eller blev fast i den fängelselika skolan. På flykten genom staden Capuas gator hade vi tur och sprang på några kärror med gladiatorvapen, som var på väg till en annan stad. När vi fått tag i vapen var det inga svårigheter alls för oss att ta oss ut från staden. Efter att vi kommit en bit ifrån Capua valdes jag Spartacus till ledare av vår grupp med rebeller. Efter att ha rymt från gladiatorskolan och tagit vapen förstod vi att soldater skulle komma efter oss. En grupp med romerska soldater skickades efter oss, men de besegrade vi och sedan fortsatte vi vår väg bort från Capua letande efter ett ställe att slå läger på. Vi bestämde oss för att fly söderut och vi slog läger vid en vulkan vid namn Vesuvius. Längst vägen plundrade vi gårdar och befriade slavar vi mötte. Många av slavarna anslöt sig till vår grupp av gladiatorer, vilket var bra eftersom vi förlorat många när vi tog oss ut från gladiatorskolan.

27 december, år 73 f.Kr.
Det var ett par månader sedan jag skrev sist. Jag befinner mig nu i hamnstaden Thurioi där jag håller på att träna slavarna och gladiatorerna för strid. Jag tillverkar även vapen. Men jag tvivlar på om vi kan stanna här så länge till. Under hösten har gruppen av rebeller ökat något enormt. Från att vara runt 70 män är vi nu närmare 70,000 personer, både kvinnor, män, gamla och även barn. Vi har plundrat byar och krossat grupper av romerska soldater som skickats efter oss. Det har vart hårt och slitsamt men känslan av frihet är underbar. Vi måste nu ge oss av någon annanstans för att klara oss. Senaten i Rom har skickat ut en ny arme´ efter oss, och jag känner på mig att den här gången är de fler soldater än de andra trupperna vi besegrat. Imorgon ger vi oss av norrut, mot Alperna. Jag kan sedan leda slavarna ut ur Romarriket så att de kan återvända till sina egna länder och hem.

20 december, år 72 f.Kr.
Senast jag skrev berättade jag att vi skulle till Alperna, vilket var nästan precis ett år sedan. Men slavarna övertalade mig att fortsätta plundra i Italien istället. Vi vände och begav oss söderut. På vägen söderut blev vi förföljda av en stor arme´ på ca 50 000 man och vi blev tvungna att fly. Jag bestämde mig att fly till halvön Rhegion i Italien. Jag gjorde en överenskommelse med några pirater att de skulle segla min arme´ över sundet om jag betalde dem. Men jag blev lurad och piraterna tog pengarna och hämtade oss aldrig. Då var vi fast på halvön för att de romerska soldaterna spärrade av Rhegion med en obegripligt lång vall. De tänkte förmodligen att vi skulle svälta ihjäl. Efter ett antal försök att komma igenom vallen så lyckades vi när det var snöstorm. Vi flydde mot Brundisium. Där vi nu är, och vi hoppas kunna erövra fartyg för att kunna fly. Jag hoppas kunna skriva snart igen om goda nyheter…

Av: Lovisa